Dags för en ny bild på magen. Tänkte att nu när det börjar dra ihop sig så ska jag försöka ta en bild i veckan. Kan vara kul sen att se hur stor jag hann bli innan Pyret kom.

Igår tror jag att jag hade sammandragningar som heter duga. Magen knöt sig flera gånger och det enda som hjälpte var att stå och vagga från ena foten till den andra. Jag hoppas att det såg ut som om jag bara var rastlös och inte som en padda. Känner mig ganska uttråkad just nu. Hade ju sett fram emot ett ultraljud på torsdag, men det blev ju inget av det. Jag hoppas att jag får ett nästa vecka.

Vaknade för andra gången denna veckan med känning. Så himla jobbigt. Och tråkigt eftersom det ofta resulterar i höga värden två timmar senare. Sen jobbar man hela dagen med att få ner det lagom till kvällen... Och så börjar det om på morgonen igen... Blä!

Åh, vad jag är trött på dem. Varenda måndag åker jag till sjukan med hopp. Varenda måndag åker jag därifrån förbannad. Idag var det väl egentligen inte så allvarligt. Men jag gillar inte läkarens attityd. Det "roliga" är att jag gillade den här läkaren i början. Han var den bra läkaren. Nu är han så "loj". Vi sänkte basdoserna igen. Har haft alldeles för många känningar i veckan tycker jag. Men vad jag retar mig på är att han alltid riktar in sig hela tiden på saker som jag inte kan göra någonting åt, framför allt inte i efterhand.

Värderna var väl OK. 95,6 i vikt, 148/78 i blodtryck, sf 39 och barnets hjärtljud låg mellan 124-161. Låg i CTG-maskinen idag. Inte en sammandragning på 45 minuter. Tycker det är lite konstigt. Men barnmorskan sa att allt var OK, så jag får väl lita på det.

Hade sett fram emot ultraljud på torsdag. Men den tiden tog gynekologen bort. Det var för tidigt. Så jag hoppas verkligen att de får in mig i nästa vecka. Fast den där tidigare igångsättningen känns inte så verklig längre. Får jag en ultraljudstid nästa vecka så är jag redan i vecka 37+. Och så kanske det dröjer ett par dagar innan man får tid för igångsättning. Då kan man väl lika bra gå fram till vecka 40+0. Ja ja, det är väl bara vänta och se. Blev sjukskriven fram tills dess i alla fall. Skönt, då spar jag min semester....   

Gårdagen började så bra. Jag gick här och sa till sambon att jag är så himla bortskämd. Han målar vårt barnrum, fast jag sa att jag skulle göra det, och min underbara vänner ger mig dyra gåvor. Jag var så lycklig...

Så händer det. Ett samtal. Och hela dagen bara stannar av. Sambons mamma ringer. De är på sjukhuset. Sambons systerdotter finns inte mer. Ayla har gått bort. 3 veckor gammal var hon. Det är helt ofattbart. Sambon höll i henne senast i tisdags. Man tror ju att sånt här bara händer andra. Inte oss liksom.

Vi åker hem till svärföräldrarna för att möta upp dem och systern när de kommer från sjukhuset. Jag har aldrig hört någon gråta så knäckande. Självklart var hon ju helt förstörd. Det gick att hålla sig relativt lugn. Tills hon började gråta. Då var det som om någon hade tryckt på en knapp.

Detta är ju min blogg, och hur mår jag? Igår var jag jätteledsen. Självklart! Men jag blev också orolig. Jag vill verkligen inte vara kall och egoistisk, men jag började fundera på hur detta kommer att påverka det faktum att jag och min sambo ska ha barn inom 4 veckor. Hur kommer detta barn att tas emot? Kommer alla att förknippa vårt barns födelse med Aylas bortgång? Det vore hemskt. Jag vill inte att han/hon ska känna hela sitt liv att dem två sakerna alltid kommer gå hand i hand.

Vi flyttade in barnsängen i vårt sovrum idag. Då säger sambon att det är jobbigt att hålla på med våra barnsaker när detta nu har hänt. Ja, det förstår jag också. Men jag bestämde mig igår kväll att detta ska inte få påverka oss för mycket. Om det är några som ska se fram emot vårt barns ankomst så är det vi. Och jag tänker inte tillåta mig att inte njuta och glädjas över att vi ska ha barn. Jag lider med min svägerska. Men jag måste få glädjas över vad som väntar mig. Och det utan att känna skuldkänslor. Men det kommer att bli tufft.

Jag hoppas verkligen när vårt barn föds, att alla i sambons familj kan glädjas över att det har kommit in en ny person i familjen. Och att alla kan njuta av det. Vi kommer aldrig att glömma Ayla, men det får inte bli på min unges bekostnad.

Det är bara att vänta och se. Det kommer att bli 4 tuffa veckor framöver. Och jag är glad att jag har denna blogg att skriva av mig i. Annars hade jag blivit galen. 

... för att skryta om mina underbara vänner. Träffades igår för att äta lite mat och snacka skit. Dessa två tjejer kände inte varandra förrän jag sammanförde dem. De har haft väldigt tät kontakt de senaste månaderna, vilket har känts lite lustigt. Igår fick jag dock svar på varför. Mitt middagen så kommer de med ett stort paket. De har en "babyshower" för mig. Är dem inte de bästa? En babysitter och en hemmasydd lekfilt (fast jag tror att den har sin givna plats i vagnen).

Så nu har jag skytit lite om mina vänner. Dags att dra över huset med dammsugaren.

är det någon uppe på sjukhuset som ska göra mig förbannad eller besviken. Igår vad det dags igen. Vi hade ultraljud. Tyvärr visade det sig att gubben som jag brukar gå hos har semester så vi fick en annan. Har haft denna gubbe innan och gillade honom verkligen inte. Men men... vad gör man? Gubben är helt seg och verkar inte ha någon som helst respekt för sina patienter. Alla värden och mått var väl OK. Pyret vägde lite ner än 3100 gram. 600 gram mer är beräknat och 24% över. "Normalt" är +- 22%. Så barnet är lite stort. Men som sambon sa: det går inte riktigt att lita på den här läkaren. Vi har väldigt svårt att tro att han mätte rätt. Ska tillbaka på ett nytt ultraljud om 9 dagar. Får se vad som händer då....

Annars såg det väl ganska bra ut. Gjorde inga direkta ändringar. Vikten var 94,9 kg, sf 33 cm och blodtrycket 155/87. Hjärtljuden fick jag inte veta. Pyret hade dock fixerat sig. Det känns spännande. Fick också veta att diabetiker får inte gå mer än 40 veckor. Det innebär att jag kommer att få mitt lilla pyre senast den 6 sep. Skönt att få ett slutmål som inte kan överskridas. Skulle ultraljudet nästa gång visa att barnet har gått upp ännu mer så ska det diskuteras igångsättning. Och då blir det inte Eksjö utan Jönköping som gäller. Så om det inte kommer igång inom två veckor så gör det det garanterat någon gång under de nästa två veckorna....   

Efter sjukhuset så var vi och hämtade barnvagnen. Den är jättefin. Hade dock lite problem innan vi kom på hur vi skulle få in den i bilen. Men plockar man bara bort liggdelen från chassit så går allt ner. Så det löser sig nog. Men så här fin är den:

Nu får pyret komma!!!!!!

Nu så. Nu så känner jag mig ganska redo. Idag var jag och köpte mina första barnartiklar i form av blöjor, amningskupor, bindor och tvättlappar. Nu får bebis komma om han/hon vill. Fast ändå inte. Jag har inte ens börjat med ommålningen av pyrets sovrum. Får nog lägga i en växel imorgon. Skötbordet är inte heller ihopmonterat. Vill ju inte göra det förrän jag vet att jag är på gång med rummet. Men denna veckan blir det att sätta fart. Funderar på att hämta barnvagnen i veckan med. Faktiskt sambons idé. Det är konstigt. Varje gång sambon kommer med något förslag när det gäller pyret så blir jag förvånad. Visst vet jag att han längtar lika mycket som jag. Men han pratar så sällan om vad som behövs göras och skaffas. Fast jag måste säga att han har blivit piggare på det på senare tid. Han känner väl att det börjar dra ihop sig.

Dem senaste dagarna har jag mått så himla dåligt. Efter lunch så hinner det inte gå en timme innan jag mår illa. Idag var jag nära att kasta upp. Men en nektarin rådde bot på det. Åkte iväg en sväng och sen blev det lunch igen. Mådde åter dåligt innan jag fick i mig lunchen. Så det blev soffan efter lunch medan sambon kte iväg och spelade golf. Men sen har jag mått bra resten av dagen. Jag har lite värk i ljumskarna och underlivet. Magen kan bli hård några sekunder. Förvärkar???? Vill egentligen inte uttala ordet för då känns det som om det kommer att försvinna. Håller dock tummarna för att det snart är dags. Vill ha mitt lilla pyre.

Ultraljud imorgon och läkarbesök. Lovar att återkomma med vad idioten till läkare har att säga denna gången......