Det tog ett par dagar till innan vi fick åka hem. Dotterns värde var väl inte bättre på lördagen, men hon slapp att ligga under sollampan. På söndagen sen så hade hennes värde sjunkit. Inte så mycket som de hade velat men det gick ju ändå åt rätt håll. Dessutom ökade gränsvärdet för ljusbehandling. Så i söndags fick vi äntligen åka hem. Men "kravet" var att vi kom tillbaka dagen efter för ett nytt blodprov.

Och vilken konstig känsla det var att åka hem. Det kändes som om vi hade snott bebisen. Hellustigt. Men det var sååå skönt att komma hem. Bara att kunde natta sonen på kvällen var ju underbart.

På måndagen åkte vi då upp till Jönköping igen. På BB hemvård togs ett nytt blodprov. De kollade vikten och huvudomfånget. Lite andra frågor och sen blev vi utskrivna. Fick dock vänta i 2 timmar innan vi fick svaret på bilirubinet. Så det blev att snurra runt i Jönköping. Kunde dock inte gå inte i några affärer eftersom dottern inte skulle vara i folksamlingar. Men till slut ringde de från BB. Värdet var i stort sett oförändrat. Det var skönt. Skulle vi nu märka någon skillnad på dottern de närmaste dagarna så var det barnmottagningen vi fick vända oss till. Så med lättat hjärta kunde vi styra bilen hemåt igen.

Så nu är vi hemma. Verkligen hemma. Vår lilla familj är komplett och nu börjar nästa stadie i våra liv. Nu ska alla rutiner falla på plats. Från att ha en spelevink att ta hand om, har vi nu plötsligt två att rå om. Detta är nytt, detta kommer att ta tid. Men det kommer att gå. Det är jag säker på.

Så välkommen Amanda!!

Vi fick en perfekt liten dotter på 3130 g och 48 cm. Hon andades precis som hon skulle och sökte bröstet när hon lades dit. Vad mer kan man begära.

Många timmar efter att dottern kom så kom beslutet att vi skulle upp på BB, vilket innebar att vi slapp neo. Bara det var en stor förbättring jämfört med när sonen föddes. Men precis som med sonen så blev det direkt att börja kämpa för att hon skulle få ett bra blodsocker och behålla det. Det innebär att utöver amning så får bebisen tillmatning med ersättning. Det är också viktigt att man inte överskrider tre timmar mellan målen. Riktigt inrutat redan från början.

Dagarna går, blodsockret blir bättre. Men då kommer nästa "bakslag". Dottern får får höga värden av bilirubin, vilket innebär att hon har gulsot. Så fram med sollampa där hon får ligga två dagar. Plötsligt får man inte hålla sin dotter mer än för att mata. Men man är ändå ganska låst. Man vill ju inte lämna hennes sida. Efter två dagar är värdet bättre och hon får sova i sin egna säng igen. Men man ska inte ropa hej för fort. Dagen efter har värdet stigit och hon får återigen ligga under sollampa.

Allt medan detta pågår kämpar jag samtidigt med amningen. Ibland tar hon inte bröstet alls och ibland ligger hon jättelänge. Känner mig allt mer frustrerad då jag känner att tillmatningen förstör hela proceduren. Eftersom hon får extra mat
Så blir hon ju inte hungrig på tre timmar. Vilket gör att hon inte ökar sin mängd på mig. Hon gör hon inte det fattar ju inte min kropp att det behövs mer mjölk. Inatt sket jag i det. Lyckades mara från båda brösten och då sket jag i tillmatningen. Fick sen amma nästan en gång i timmen hela morgonen, men det var det värt. Under dagen har jag ammat varannan timme, men det gör jag gärna för att få upp mjölkproduktionen.

Om inte allt detta vore nog så har jag haft en sjuk träningsvärk i överkroppen. Jag har inte kunnat lyfta händerna över huvudet tex. Träningsvärk i halsen har jag haft med, under käken. Helt sjukt. Men det är ju efter förlossningen. Det måste det vara. Men tanke på de krafter som man använda under krystningsarbetet. Samtidigt har jag haft en hematon (typ blåmärke) mellan benen så jag har haft svårt för att sitta. Första dagarna kändes det som om jag hade gjort världens operation. Kände mig jätteklumpig.

Tredagarsgråten kom som på beställning. Dock en halv dag för tidigt. Då jag låg på BB en vecka innan födseln så kändes varje dag efter som en dag för länge. Det jag har haft svårt att få in i huvudet är att trots att vi ligger på BB så är dottern för tidigt född. Och därmed finns riskerna för komplikationer där. Idag är vi inne på dag 6 här. Mina tummar håller jag hårt för att vi ska få åka hem imorgon. Det enda som krävs är ett bra bilirubin-värde. Men jag känner mig sååå redo att åka hem. Så håll tummarna!!!!

#diabetes #gravid #efterförlossning #gulsot #bilirubin #amning

- Varning för känsliga läsare -

Herregud och fy fan. Vilken helg det blev.

I lördags hann jag inte mer än att äta frukost så var det dags att åka ner till förlossningen. Där får jag snabbt träffa en läkare som går igenom allt lite snabbt och sedan gör en undersökning. Som väntat så var jag inte öppen för fem öre. Livmodertappen var så sluten den kunde bli. Så första omgången av gel sattes. Kopplades upp på ctg och sen var det bara att vänta. Hade som tur tv på rummet så det gick rätt så bra. Sambon kom och han kunde börja med dagens uppgift, blodsockerkoll. Sen blev det 6 dryga timmar. Fick några värkar som var helt kontrollbara. Ganska jämna med.

Vid kl 15 så fick jag nästa omgång gel. Får samtidigt veta att en igångsättning kan ta upp till 3(!) dagar. Modet på både mig och sambon sjönk som stenar. Två timmar senare ändrade vi oss. Då har jag ont. Värkarna kommer regelbundet ca 3-4 st på 10 min. Fortfarande sluten dom en mussla. Får alvedon mot smärtan.

Vid klockan åtta är värkarna kraftiga och de gör ont. Jag spyr av smärtan. Barnmorskan bestämmer sig för att jag ska få flytta in till ett förlossningsrum så att jag kan börja med lustgasen. Sen går allt i en rasande fart för att vara förstföderska (vilket jag räknades som eftersom jag snittades första gången). Kl 22 är det aktiva värkarbetet igång. Jag är öppen 3-4 cm och jag får nu veta att jag kan få epidural. Jag tackar ja till det. Det tar 45 min innan narkosläkaren kommer och jag har öppnats ytterligare 3 cm. Men han kom som en räddande ängel. Hela plötsligt kunde jag prata och skoja mellan värkarna. Jag kände dem fortfarande men de var av en annan karaktär.

Kämpar mig igenom natten med allt tätare värkar och kraftigare. Känner hur de går genom hela kroppen. Barnmorskan vänder och vrider på mig för att jag inte ska ligga still i samma ställning hela tiden. Och så blir kl 02 på natten. Är ganska slut men helt plötsligt vill de att jag ska ta tag i handtagen på sidan. Och att på nästa värk krypa ihop. Inte skrika utan använda kraften till att trycka på. Trodde aldrig att det skulle ta slut, men 30 min senare känner jag hur hela kroppen blir tom. Och ut kommer det en liten bebis.

Bebisen rosslar och piper men ger inte ifrån sig det där hjärtskärande skriket. Barnmorskan och sambon "rusar" iväg för att hjälpa bebisen. När de kommer tillbaka får jag veta att det är en liten tjej och att hon mår super. De hade sugt hennes luftvägar från fostervatten. Jag får henne till bröstet och hon är såå liten.

Efter ett tag kommer moderkakan ut och jag mitt freak frågar om jag kan få se den. Det var inget speciellt men ändå rätt häftigt och se vad det är som har hjälpt min dotter där inne i magen. Lite stygn och sedan var det klart.

Många timmar senare så vägs och mäts hon. Trots att hon är född 4 veckor (eller 1 vecka enligt barnmorskan) för tidigt så vägde hon 3130 g och var 48 cm lång. Kanske tur att hon hade bråttom.

Hela söndagen är sen som ett töcken. Varken jag eller sambon hade sovit sen kl 8 på lördagmorgon. Försökte få honom att sova medan vi väntade på vart vi skulle ta vägen efter. BB eller neo? På söndag eftermiddag fick vi i alla fall komma upp på BB. Det var skönt att vi slapp neo.

Sammanfattningsvis så är jag så glad art jag fixade en vaginal förlossning. Men jag vette fan om jag skulle göra om det. Känslan av värken som fortlöper sig genom kroppen är hemsk. Och känslan av att skita på sig varje gång är hemsk. Eller rättare sagt, känslan av att inte kunna göra någonting åt det. Man är i en jävligt utsatt position. Och även om jag gillade känslan när allt släppte så är den inte tillräcklig för att kunna göra det igen. Men nu har jag gjort det och jag är glad att jag fixade det.

Sambon var jätteduktig också. Han kollade mina värden och hjälpte till med spypåsar. Jag vet att jag gjorde det mesta jobbet, men han hade det fan inte lätt. Att se någon ligga och plågas så, fy fan. Och personalen hade verkligen koll på honom. Vid något tillfälle hade han gått på toa. Och de uppmärksammade direkt att han var borta. Det kändes tryggt. I det stora hela så hade jag en roligt bra förlossning känner jag.

Och nu har vi fått vår bebis, en dotter.

#diabetes #gravid #förlossning #v36+1 #värkar #moderkaka

Känns lite konstigt. Fick en jättekram av "mattanten" och lovade komma upp och visa en bild på bebisen sen innan vi åker hem. Hon har varit så go. All personal har varit goa.

Men imorgon smäller det. Fick prata med läkaren idag för att höra om hur morgondagen såg ut. Om de inte får fullt nere på förlossningen så drar det igång på förmiddagen.

Herregud, det är lite läskigt. Jag hoppas bara det går fort. Att det inte blir så utdraget, men samtidigt måste jag ställa in mig på det. Efter samtalet med läkaren så känner jag ändå att de har koll. Var lite nervös över att jag är diabetiker, men hon var helt med på noterna och jag kände att vi var på samma våglängd. Känner fullt förtroende inför imorgon.

Sambon är informerad och kommer upp imorgon. Förhoppningsvis innan igångsättningen drar igång. Men jag är nervös för hans skull också. Jag har ju svårt för när jag inte har kontroll, och han kommer ju verkligen inte ha någon kontroll alls. Däremot så ska han få sysselsätta sig med att kolla mitt blodsocker hela dagen.

Har tagit det kolugnt idag. Sovit lite och så. Efter att nattpersonalen har hälsat så tänket jag nog försöka sova. Hoppas jag inte har lika svårt för att sova inatt som jag hade igår. Somnade efter kl 1. Har börjat känna av mensvärk så har jag tur så slipper jag själva igångsättningen. Fast det kvittar hur det drar igång, vill att det ska gå fort. Vill träffa min bebis nu!!!

Usch känns som om jag bara svamlar. Men det här blir sista inlägget för nu. Återkommer när bebis är här =)

#diabetes #gravid #v35+6 #igångsättning #sistanatten #bb

Tänk vad lite besök kan göra. Igår hade jag besök av min bästa Bea och hennes yngste son. Tog mig en promenad ner till kiosken och köpte på mig lite godis och mötte upp Bea. Sen satt vi i säkert 3 timmar och pratade. Så himla gött. Var helt slut på eftermiddagen sen. =)

Hade inga direkt känningar av någon förlossning igår. Men på kvällen.... Ja jävlar i min låda. Hade så ont i bäckenet. Inga sammandragningar eller värkar men jag misstänker att bebisen boade ner sig ordentligt. Höll på i säkert 3-4 timmar. Trodde inte jag skulle få sova, men runt halv ett somnade jag äntligen.

Och idag när jag vaknade känner jag ingenting. Känns som innan. Mycket märkligt. Tar mig en lugn dag i alla fall. Lunchen är intagen. Svärföräldrarna har varit på visit det var jättetrevligt. Är lite nervös när de kommer hit. Tre av tre barnbarn har fötts och hamnat direkt på neo. Ett av barnen klarade sig inte. Att sitta och säga att detta barnbarn också kommer att hamna på neo (är 99% säker på det) är läskigt. Vet hur jobbigt det är för dem. Men jag försöker lugna dem med att denna bebis kommer att vara normalstor och att det kommer att gå bra. Jag räknar med att få ligga kvar ett tag, men inte mer än en vecka (håller tummarna för det i alla fall).

Nä, nu ska jag vila lite. Man blir inte pigg av att bara ligga i sängen... Kolla lite på Greys anatomy, perfekt serie när man själv ligger på sjukhus.

2 dagar kvar, kämpa!!!!!

#gravid #diabetes #besök #utvilad #barnbarn #neo

Och ingen bebis. Men idag fick jag ordentligt ont i magen. Illa mådde jag med. Det gjorde att jag inte kunde äta någon middag. En banan och lite juice fick jag i mig. Gjorde ju inte susen för blodsockret, men vad ska jag göra. Har ätit desto större mellanmål nu på kvällen. Ändrade mina basdoser lite också. Tyckte att det var ett bra val. Får se hur det slutar. Förhoppningsvis får jag sockerdropp sen när förlossningen sätter igång.

Fick träffa en doktor idag. Tjoho! Hade uttryckt min osäkerhet för hur planen såg ut för en barnmorska. Jag sa att jag kände att jag bara hade aningar om hur det skulle te sig. Han kunde ge mig raka svar. Om det inte kommer igång under veckan så blir det garanterat igångsättning på lördag. Så skönt. Nu vet jag att jag bara behöver ligga här till på lördag. Och jag, mitt planeringsfreak, kan andas ut. Sambon är informerad och därmed även mina svärföräldrar.

Så jag fortsätter att ta en dag i taget och lyssna på kroppen. Nu har jag fått tillåtelse att lämna avdelningen i alla fall. Så imorgon blir det en promenad ner till kiosken. Kanske passar på att sno lite frisk luft när jag ändå är där =)

#diabetes #gravid #igångsättning #känningar #planering

Då har man spenderat två dagar här på BB. Och ännu ingen bebis.

Dagen har sakta gått framåt. Man räknar lite timmarna till nästa måltid då man får en orsak till att lämna sängen. Fick lösenordet för sjukhusets wi-fi, så idag har det tittats på Viaplay. Boken är utläst men som tur fanns det några på rummet man kan låna.

Saknar min sambo och son, men jag vet att de har det bra där hemma. Tack vare face time så kan jag se dem varje kväll.

Personalen är jättetrevliga men det känns som om man blir lite bortglömd ibland eftersom man inte kräver så mycket vård direkt. Har dock haft tillfällen ned lågt blodsocker idag. Funderar på om jag inte skulle behöva ändra mina doser. Men jag vet inte om jag ska kontakta min sköterska i Eksjö eller kontakta diabetesavdelningen här på Ryhov. Tror jag avvaktar och ser hur morgondagen ser ut.

Min "rumskompis" har besök just nu, vilket hon har varje kväll. Så idag gick jag ut i matsalen och satte mig. Det finns tv där så det är skönt. Skönt att komma ur sängen med.

#diabetes #gravid #ryhov #bb #väntan #v35+2

Varför lär jag mig aldrig att sådant här aldrig kan planeras fullt ut?

Nu ligger man här på BB. Ingen bebis än dock. Men det blev precis så som jag var rädd/nervös för. Igår, på jobbet, i mina beige arbetsbyxor, går vattnet. Underbart!!! Nej!!! Efter samtal med förlossningen i Eksjö så åker jag hem och hämtar sambon och passar på att byta kläder. Svärföräldrarna är informerade och farmor kommer för att ta hand om stora sonen.

Än så länge känner jag inget, men i bilen på väg till Eksjö så börjar det mola i livmodern. Men inga värkar. Efter kontroller i Eksjö, där det konstateras bl.a att det är vattnet som har gått, att det ser bra ut och att livmodertappen är helt sluten. Under kvällstimmarna blir det dock ambulans till Jönköping där jag som diabetiker ska föda.

I ambulansen och under kvällen så blir sammandragningarna kraftigare och tätare, men fortfarande ojämna. Jag får medicin för att stanna upp sammandragningarna.

Efter en natt på förlossningen så ligger jag nu på BB. Har inte haft några sammandragningar idag, men vatten har det sipprat. Frågade om jag fick gå ner till kiosken. Och ja, det fick jag om någon körde mig i rullstol. Så det innebär att jag är alltså beordrad sängläge. Dock får jag gå till matsalen och äta =)

Nu hoppas jag (lite) på att det kommer igång i veckan, för gör det det trots medicinen, så kör vi. Annars hoppas jag att de sätter igång mig kommande lördag. Kommer bli fruktansvärt drygt det här annars.

Men nu är resan påbörjad. Det är bara att hålla i sig och följa med.

#gravid #diabetes #ryhov #bb #förlossning #vattenavgång #v35+1