Gårdagen började så bra. Jag gick här och sa till sambon att jag är så himla bortskämd. Han målar vårt barnrum, fast jag sa att jag skulle göra det, och min underbara vänner ger mig dyra gåvor. Jag var så lycklig...

Så händer det. Ett samtal. Och hela dagen bara stannar av. Sambons mamma ringer. De är på sjukhuset. Sambons systerdotter finns inte mer. Ayla har gått bort. 3 veckor gammal var hon. Det är helt ofattbart. Sambon höll i henne senast i tisdags. Man tror ju att sånt här bara händer andra. Inte oss liksom.

Vi åker hem till svärföräldrarna för att möta upp dem och systern när de kommer från sjukhuset. Jag har aldrig hört någon gråta så knäckande. Självklart var hon ju helt förstörd. Det gick att hålla sig relativt lugn. Tills hon började gråta. Då var det som om någon hade tryckt på en knapp.

Detta är ju min blogg, och hur mår jag? Igår var jag jätteledsen. Självklart! Men jag blev också orolig. Jag vill verkligen inte vara kall och egoistisk, men jag började fundera på hur detta kommer att påverka det faktum att jag och min sambo ska ha barn inom 4 veckor. Hur kommer detta barn att tas emot? Kommer alla att förknippa vårt barns födelse med Aylas bortgång? Det vore hemskt. Jag vill inte att han/hon ska känna hela sitt liv att dem två sakerna alltid kommer gå hand i hand.

Vi flyttade in barnsängen i vårt sovrum idag. Då säger sambon att det är jobbigt att hålla på med våra barnsaker när detta nu har hänt. Ja, det förstår jag också. Men jag bestämde mig igår kväll att detta ska inte få påverka oss för mycket. Om det är några som ska se fram emot vårt barns ankomst så är det vi. Och jag tänker inte tillåta mig att inte njuta och glädjas över att vi ska ha barn. Jag lider med min svägerska. Men jag måste få glädjas över vad som väntar mig. Och det utan att känna skuldkänslor. Men det kommer att bli tufft.

Jag hoppas verkligen när vårt barn föds, att alla i sambons familj kan glädjas över att det har kommit in en ny person i familjen. Och att alla kan njuta av det. Vi kommer aldrig att glömma Ayla, men det får inte bli på min unges bekostnad.

Det är bara att vänta och se. Det kommer att bli 4 tuffa veckor framöver. Och jag är glad att jag har denna blogg att skriva av mig i. Annars hade jag blivit galen. 

 

Katie

5 augusti 2010 17:57

Jag beklagar ert kommande barns kusins bortgång

http://tillbakatilllivet.bloggagratis.se

 

Bea

5 augusti 2010 22:36

Jag håller med dig Emmelie. Ni ska inte vara rädda för att glädjas åt vad som väntar er. Och jag hoppas verkligen att ingen i er familj kommer att koppla ert barns födelse, med deras barns död, det vore ju fruktansvärt. Men däremot skulle jag förstå om din svägerska kommer att tycka att det är oerhört svårt om inte till och med omöjligt, att träffa er bebis i början, det skulle i alla fall jag tycka och känna. De skulle ju ha varit väldigt jämngamla.
Vad hände egentligen? Plötslig spädbarnsdöd eller? Eller hade det något med den för tidiga födelsen att göra? Hon gick väl upp i vikt och allting? Skulle de inte få komma hem eller hade de inte redan kommit hem?
Men fy, vilken mardröm de måste genomleva nu...en mardröm som aldrig tar slut.
Hoppas de får hjälp, professionell hjälp. Någon att prata med.

http://beatricer.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det tog ett par dagar till innan vi fick åka hem. Dotterns värde var väl inte bättre på lördagen, men hon slapp att ligga under sollampan. På söndagen sen så hade hennes värde sjunkit. Inte så mycket som de hade velat men det gick ju ändå åt rätt hål...

Vi fick en perfekt liten dotter på 3130 g och 48 cm. Hon andades precis som hon skulle och sökte bröstet när hon lades dit. Vad mer kan man begära. Många timmar efter att dottern kom så kom beslutet att vi skulle upp på BB, vilket innebar att vi s...

- Varning för känsliga läsare - Herregud och fy fan. Vilken helg det blev. I lördags hann jag inte mer än att äta frukost så var det dags att åka ner till förlossningen. Där får jag snabbt träffa en läkare som går igenom allt lite snabbt och s...

Känns lite konstigt. Fick en jättekram av "mattanten" och lovade komma upp och visa en bild på bebisen sen innan vi åker hem. Hon har varit så go. All personal har varit goa. Men imorgon smäller det. Fick prata med läkaren idag för att höra om hu...

Tänk vad lite besök kan göra. Igår hade jag besök av min bästa Bea och hennes yngste son. Tog mig en promenad ner till kiosken och köpte på mig lite godis och mötte upp Bea. Sen satt vi i säkert 3 timmar och pratade. Så himla gött. Var helt slut på e...