Jaha, här kommer nästa bild då.

Ser fortfarnande ut som en felvänd ostbåge.   

Ska på ultraljud imorgon. Så spännande. Har mått pyton hela dagen idag. Det började med att jag vaknade av att jag hade värsta smärtan i magen, typ spm världens värsta mensvärk. Inget blod dock. Sen har jag haft huvudvärk och mått illa hela dagen. Blocksockret har legat jättebra till efter middagen, men det var jag som tänkte fel.

Jag hoppas att de har räknat rätt på veckorna nu. Annars får jag nog döpa om inläggen med bilderna.   

Jag fick lån aen bok om diabetes av en arbetskamrat och i den fanns det är avsnitt om att vara gravid. De här styckena var väldigt tröstande för mig.

"Om blodsockret är högt under en längre tid av graviditeten växer fostret extra mycket och väger mer när det föds.

Trots ett bra HbA1c under graviditeten kan dock fostret växa för mycket. Det viktiga tycks vara blodsockervärdet efter maten enligt en undersökning där man rekommenderar att man siktar på ett blodsocker på ca 7,3 mmol/l en timme efter maten. Vid lägre blodsockervärden fanns en viss risk att fostret istället böev tillväxthämmat vd födseln."

Det att barnet kan bli stort, det visste jag ju redan. Men hur ska man kunna ligga på 7,3 efter varje måltid. Det är omöjligt tror jag. I alla fall för mig.

"Man brukar sgäa att det är ett heltidsjobb att vara gravid om man har diabetes. Med detta menar man att det fordras en hel del arbete för att hålla blodsockret så normalt som möjligt under graviditeten. Man vill att HbA1c ska vara högst 7,5% när man påbörjar graviditeten och ned mot 6,0% i slutet av graviditeten."

Ja, men då har jag ju inte legat så dåligt det. 7,3% när jag blev gravid och 6,2% efter 8 veckor gången. Jag kanske skulle vara lite nöjd i alla fall...   

"Ca 2-3% av barnen som insjuknar i diabetes har en mamma med diabetes. 5-6% har en pappa med diabetes."

Åh, hoppas, håll tummarna för att vår bebis inte får diabetes.

Sambon hade en roligt överraskning till mig igår när jag kom hem från jobbet. Han hade berättat för chefen att vi ska ha barn och att det är ultraljud på måndag. Vet ni vad chefen sa??? "Det är klart du ska vara med på det. Grattis. Vad kul. Hälsa Emmelie."

Jisses, människan kanske är mänsklig i alla fall.....

En annan sak också. Snälla någon, skona mig från denna smärta. Det gör ont i ligamenten/ljumskarna så fort jag nyser. Det är skitjobbigt. Men det är nog något jag får leva med de 7 månaderna framöver....

Jo, det gör den säkert. Men jag ska på ultaljud på måndag och jag börjar bli lite nervös. På lördag går jag in i vecka 13 och då är ju den största risken över. Men jag är livrädd för att den lille inte ska leva när vi tittar på måndag. Jag har inte haft några blödningar och inte mer ont än vanligt. Så allt är nog som det ska... Eller???   

Men jag blir så förbannad. Sambon kommer nog inte kunna följa med. Jag är inte förbannad på honom (för han vill verkligen följa med), utan på hans chef. Sambon vet av erfarenhet att de som är föräldralediga behandlas annorlunda när de kommer tillbaka. En kille som jobbar typ 75% måste komma 1/2 - 1 timme innan de andra. Och en tjej som jobbar halvtid får t.ex inte vara med på utbildningar på nya maskiner utan hon ska lära sig senare. Så min sambo vågar inte berätta för chefen att han ska bli pappa och det ställer ju till det nu när det är dags för ultaljud. F*n, jag hatar den människan just nu (chefen alltså).

Har börjat må illa igen. Men jag tror mest att det är hungerkänslor. Efter det läkaren sa i måndags så försöker jag vänta lite med måltiderna och bara äta var 3:e timme. Men jag hinner bli så himla hungrig innan, så när jag väl ska äta får jag knappt i mig något. Jobbigt läge....

Igår ville jag verkligen inte åka till läkaren. Har ju varit borta i helgen och haft ganska dåliga värden tycker jag. Jag ville verkligen inte visa dem för honom. Allt gick bra till att börja med. Tog lite prover (blodtryck och vikt) och sen var det dags att prata med läkaren. Det gick bra till en början, men sen brast det. Började gråta och bara det är ju lite pinsamt. Men han frågade bara om det var jobbigt. Och jag sa som det var; att ja, det är skitjobbigt. Jag gör allt jag kan, men ändå kan jag inte få bra värden. De sa återigen att mitt HbA1c såg ju bra ut. Men jag tror ju att jag har höjt det igen med tanke på hur jag har legat de senaste veckorna. Jag ska ta provet nästa vecka så vi får väl se hur det går.

Han hade inga svar på varför jag inte hade behövt någon måltidsdos förra veckan. Däremot tror han att jag vid vissa tillfällen skulle ha tagit en dos i alla fall, trots mitt värde.

Blodtrycket var 140/79 och vikten 89,6. Läkaren var lite orolig att jag åt mer än vad jag behövde. Att jag åt bara för att jag har blivit tillsagd att äta varannan timme, fast jag kanske inte behöver det för blodsockrets skull. Ja, hur ska jag kunna veta det. Det är han som är läkaren. Säger dietisten att jag ska äta varannan timme för att få ett jämnt blodsocker så göra jag ju det. Och nu säger läkaren att jag kanske äter för ofta. Det jobbigaste med de här besöken är nog att man hela tiden får olika direktiv från olika personer. Nästa vecka träffar jag den dumma läkaren och han kommer att säga någonting helt annat.

Hade inskrivning i går med. Fick med mig lite litteratur hem som jag ska läsa. Men jag vet itne om jag har någon lust. Just nu känner jag mig inte precis speciellt gravid. Bara sjuk.

Hade en hellustig dag igår. Efter lunch låg jag på 11, vilket inte var konstigt eftersom jag hade ätit lite sött efter lunchen. Men till middagen så låg jag på 2,8. Tänkte att jag tar inget insulin då till maten, utan väntar en timme för att se vad som händer. Låg superbra (5,6) efter en timme och efter ytterligare en timme låg jag fortfarande lika bra (5,3). Åt då ett päron utan insulin till och när jag kom hem sen två timmar senare låg jag på 4,6. Åt två mackor och tog inget insulin till detta heller. Innan sänggående låg jag på 7,0. Jag klarade alltså hela kvällen utan att ta extra måltidsdoser. Det har jag aldrig varit med om. Det är förmodligen den snälla läkaren på måndag så då ska jag kolla med honom om han kan ha någon förklaring till detta mysterium.   

Har börjat känna av de dåliga biverkningarna av att vara gravid. Som acne till expempel. Har fått två STORA finnar på hakan. En vid mungipan och en nästan mitt på. Den mitt på är hemsk. Hård, stor och lysande.    Sen har jag fått någon "knöl" under hakan som gör ont när man trycker på den. Tror att det kan vara pga av finnen, men jag började sen fundera på vart sköldkörtlarna sitter. De ska ju bli svullna med. Hmm. Sen har jag upptäckt att mina hönder och fötter somnar mycket fortare nu. Och de behöver inte vara i någon konstig ställning heller. Det är skitirriterande. Hade skitont i korsryggen igår när jag hade stått upp hela dagen på jobbet. Jag antar att det var en "preview" av vad som komma skall. Har även mer ont nere vid bäckenet nu än tidigare. Ärligt talat, hur kan folk säga att det är underbart att vara gravid???   

Nej, det är klart att jag är glad över att vara gravid. Igår hälsade jag på min svärmor när de var på jobbet. Hann aldrig prata med henne. Men min sambo pratade med henne senare på kvällen. Då hade hon sagt att det lös om mig. Jag har ju läst och hört att gravid har en viss lyster om sig, men jag kan inte tänka mig att det lös om mig på jobbet. Av stress då kanske.... Men det är ju kul att hon ser sånt. Min lilla svärmor, som äntligen ska få bli farmor....

Åker ju till Göteborg idag. Ska bli intressant hur blodsockret går att sköta då.... Återkommer på söndag med resultat....  

Nej, jag har slutat med illamåendetabletterna. Fan vad skönt. Jag mår i för sig lite illa nu på morgonen, men det tror jag nog mer har att göra med att jag inte riktigt åt ordentligt i går kväll. Men jag har nog inte ätit tabletterna sen i lördags.

Annars går det hyfsat. Brösten har börjat ömma igen. Så nu gör det ont bara jag "buffar" lite på dem eller håller något emot dem. Magen är fruktansvärt svullen på eftermiddagarna och kvällarna. Framför allt om jag har stått mycket på jobbet. Och så stramar det nåt så fruktansvärt på sidorna. Fick även lite ont "under" magen igår efter att jag hade stressat i en halvtimme på jobbet. Men jag tänker att så länge jag inte blöder så tänker jag inte oroa mig. Av allt jag har läst på nätet så är det inte förrän man blöder som man ska vara riktigt orolig.

Har legat ganska bra i blodsocker de senaste dagarna faktiskt. Det är jätteskönt. Igår fikade jag till och med. Var uppe och klättrade på 12, men det anser jag är godtagbart eftersom jag hade en ordentlig känning tidigare på dagen.

Idag är det läkarbesök på ögonkliniken som står på dagsschemat. Hade hoppats att slippa gå dit nu när jag har fått tillåtelse att bara gå vartannat år av Länsstyrelsen (pga körkortet). Men nej, tre gånger ska jag hinna gå innan barnet är fött... Hmmm... inte roligt.

Jo men det gick ganska bra. Han höll en god min då det var två elever med på mötet med. Fick höra att diagramen som jag sitter och ritar varje dag INTE är resultat, utan bara hjälpmedel. Resultatet var långtidsvärdet. Ja, men vad roligt om han hade kunnat meddela mig det då. Nu vet jag ju det tack vare att eleverna var med. Annars hade jag alrig fått reda på det. Han sa dock inget om min lilla säkning av långtidsvärdet. Han hade väl ingen aning om vad det låg på innan.   . När han hörde att jag hade varit sjukskriven en vecka kom denna fråga: "Vem bestämde det?". Ja, du, tänkte jag. Men sköterskan sa att det hade vi väl kommit överens om tillsammans. Jag lät henne hållas. Inte tänker jag bråka om en sådan bagatell. Resultatet blev i alla fall att jag ändrade lite på basdoserna.

Tog blodprov till KUB-testet, så om två veckor är det ultraljud. Gud, vad jag längtar. Ska äntligen få se min lilla knodd igen. Hoppas bara att den fortfarande lever. Men det tror jag.   

Vikten stod still, 88,0. Och blodtrycket var 126(?)/74. Så det låg ju också bra.

Pratade lite med dietisten då jag inte har vetat riktigt hur jag ska göra när jag får känningar. Vi ju inte gå upp så himla mycket i blodsocker varje gång jag får en känning. Men lite söt dryck och en macka tyckte hon skulle räcka så jag får väl testa det denna veckan. Det är lite lustigt att gå från att inte ha några känningar alls till att ha flera i veckan. Fick även med mig hem en bok med listor på vad olika livsmedel innehåller i kolhydrater. Det kan vara ganska lärorikt.