Varför händer ingenting?? Veckorna går så himla sakta. I morgon går jag in i vecka 22. Trodde aldrig att jag skulle komma över 20-strecket. Men nu är jag här. Tycker som sagt att det inte händer så mycket. Magen växer saktare än knopparna på busken utanför. Inga värre symtomer. Inga alls faktiskt. Känner sparkar nu i för sig, nästan varje dag. Det är ju gott.

Ska till läkaren idag. Har legat bra i veckan, men helgen har varit desto värre. Så nej, nu måste jag skärpa mig. Inget mer godis, även om jag "bara" äter på fredagar.

Om tre veckor är det dags för ultraljud igen. Jag hoppas att jag får med mig en bild hem denna gången. Måste ta mig mod och säga till.

Träffade min svägerska i lördags. Då sa hon att de hade skjutit tillbaka henne ännu mer. Beräknat födelsedatum var det samma, men om jag fattade det rätt så skulle hon helt plötsligt vara 1 dag efter mig nu. Det tror jag inte ett skit på. Jag tror hon har missuppfattat hela grejen. Hon hade sagt till min sambo att hon var i femte månaden nu, men jag är i sjätte så det stämmer ju inte alls. Eller på sätt och vis. Hon kanske räknar kalendarmånader, men jag räknar graviditetsmånader (lunarmånader). Äh, jag vet inte hur hon tänker..... Jag vet vart jag är i alla fall....   

Melodi "Var e tummen"

Jag fattar inte. 20 veckor har gått och det syns ingenting!!!!!!!!!!!!

Hade det inte varit för ultraljudsbilderna så hade jag aldrig trott att jag är med barn. Blä!!

Var på läkarbesök igår. Och det gick väl bra. De var ungefär lika nöjda som sist. Läkaren sänkte min nattdos, vilket jag ville redan förra veckan, men jag sa inget om det. Jag vill ju inte hugga honom vid fotknölarna varje gång jag ser honom. Alla tycker att det ser bra ut i det stora hela, men ingen kan blunda för att det svänger lite väl mycket på dagarna. Ja ja... jag räknar nu med att få gå resten av sommaren med hos dem. Har man gått i 5 månader kan man lika bra fortsätta resten av tiden med. Det kommer ju inte bli lättare ju större jag blir (om jag blir större vill säga)...

Fick höra hjärtljuden. Vet inte om det var så speciellt. Det skrapade och dunkade i den där högtalaren. Visst hörde jag hjärtljuden, men nej, det är roliga och mer speciellt och se det lilla hjärtat. Hjärtljuden känns inte verkliga. Blodtrycket låg på 144/87 och vikten på 87,9. Och det också en grej. Jag går ju inte upp i vikt.  Ja, jag ska vara glad för det, men det är ju ändå en sak som hör till. Inga symtomer och ingen viktuppgång. När ska det smälla till för mig då???? 

Har inte skrivit på ett tag, men der beror nog på att, som jag skrev i  senaste inlägget, jag inte känner mig gravid. Det börjar dock bli bättre. För varje gång jag eller sambon berättar för någon att vi ska ha barn så känns det mer och mer verkligt. Sen har folk sagt att det börjar synas lite smått. Det kan jag i för sig inte se själv....

Igår hade jag och ett par tjejkompisar tjejmiddag. Och då sa en av tjejerna att hon inte riktigt har fattat att jag är gravid. Och det lustiga var att det kändes bra när hon sa så. Då är det inte bara jag som är knäpp.

Men jag tror att jag börjar komma över den där tanken.... Igår under kvällen så kände jag sparkar.... Jag är säker till 90%. Jag kände "rörelser" på framsidan av magen, precis under naveln. Har aldrig känt någonting där innan och jag vet att det inte ligger några tarmar där och spökar.... Så vad tror ni???   

På tisdag blir det bild, Alex!!!!

Läkarbesöket idag gick bra. Barnmorskan ville lyssna på hjärtljuden, men jag sa nej. Inte för att jag inte vill, men sambon och jag hade precis pratat om det och han vill ju vara med. Så vi får se om jag kan skjuta på det ett par veckor i alla fall.

Blodtrycket låg på 144/88 och vikten var 89,3. Om man kollar mitt första inlägg här så vägde jag 87,7. Det innebär att på 3 månader har jag gått upp 2 kilo. Kan det verkligen stämma? I så fall är det ju skitbra. Då kanske jag slipper alla dökilon sen....

Fick börja använda mammabyxor på jobbet idag. F*n, jag tog på mig dem vanliga jobbarbyxorna först. Men kände när jag satte mig ner, att det här går inte. Så på med mammabyxorna. Och vad skönt det var.... Har ju kunnat andas igen... Härligt. Bara att inse.... Jag börjar bli FET!!!!   

Japp, har varit på ultraljud. Det var lite läskigt. Fick en läskig läkare. Tystlåten och ja, underlig. Men men... vi fick se lilla pyret. F*n vad häftigt det är. Fick se ansiktet i närbild och man såg ögon, näsa och mun. Han tittade på hjärtat och det var lite läskigt. Han tittade ganska länge och i olika vinklar utan att säga vad det var han tittade efter. Så ett tag trodde man att det var något fel. Men det var det inte. Han förklarade sen att han hade letat efter de stor blodkärlen som går till hjärtat. Men pga av allt mitt underhudsfett (ja, jag vet att jag är fet) så var det svårt att få en bra bild. Så jag ska tillbaka i (grav)vecka 24 igen och kolla. Kul med ett ultraljud till   

Annars så hände det inte mycket mer. Fick veta att jag hade moderkakan(?) i bakvägg. Och jag antar att det kan förklara varför jag tycker att jag inte har fått någon mage och att jag än så länge inte har känt något konkret av sparkarna. Fast jag fick för mig att kände något sen när jag kom hem. Lite på sida och lite längre mot ryggen. Men om jag har moderkakan i bakvägg så kanske det är där jag ska känna dem....

Men trots att jag har sett bebisen flera gånger nu så har jag ändå svårt att förstå att jag är med barn. Det känns i verkligt än. När folk säger "Grattis, du är gravid" så känns det som om att "Ja, tack, eller.... Ja". Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Det känns ungefär som om man går och längtar efter en resa man ska göra, men när den är gjord så är det tillbaka till vardagen som gäller igen. Nej, bli inte orolig nu, jag vet att inget kommer att bli som förut. Men låt mig återkomma när jag har känt av sparkar ordentligt. Då kommer jag nog inte ha samma inställning..... 

Oj då, det var ett tag sen jag skrev. Jag vet inte... det har nog inte hänt så mycket på den här fronten. Det har varit påskhelg och jag var lite rädd för den. Men när påskafton var här så kände jag att "va, fan, en dag måste jag få slarva ordentligt". Tycker dock att dagen gick ganska bra. Har varit på två barnkalas    denna veckan och ätit gott. Var rädd för det med. Men jag lyckades även dessa dagar att hålla ett relativt bra blodsocker.

Tror att jag har börjat känna av lite sparkar men jag är verkligen inte säker. Magen har varit lite konstig så det är nog bara tarmarna som spelar mig ett spratt.

Berättade för min bröder i söndags att de skulle bli morbröder. Storebror blev en aning chockad. Han blev helt tyst ett tag. Tänk, hans lilla syster ska bli mamma. Hon är inte så lite längre. Men datumet för beräknad födelse roade dem. Tydligen har brorsan och hans tjej en del som fyller år i början av september med. Jag får väl hoppas att mammas och sambons känningar slår in; att barnet kommer i augusti. Skönt i alla fall att alla nu vet. Inget hum hum längre.

Ringde till sjuksyrran idag eftersom det inte var något läkarbesök igår. Vi gjorde inga ändringar. Och mitt långtidsvärde låg på 5,6. Skönt. Inte så mycket sänkt, men hade ju inte höjt det i alla fall.

Jag är ledsen Alex, det blir inga magbilder på ett tag. Inte förrän jag har gått 20+0 (idag är jag i 18+0). Men jag lovar att jag ska försöka skriva mer.....