Hemkommen från läkarbesöket. Sjukskriven i ytterligare en vecka. Det är bara att acceptera och se glad ut. Jag har väl inget emot själva sjukskrivningen, men eftersom jag gillar mitt jobb och jag hatar att sätta andra i skiten så är det frustrerande. Jag vill kunna jobba som alla andra gravida. Men jag vet att jag är hemma för att det är det som är bäst för mig och bebis just nu. Och det är väl det som gör att det är lite lättare att acceptera det.

Och just nu verkar bebis må bra. Värderna såg bra ut. Blodtryck 143/81, hjärtljuden låg på 144, livmodern är 29 cm (vilket innebär att den måste ha varit 26 förra veckan), vikten på 89,9 och långtidsvärdet på 5,4. Hade höjt långtidsvärdet med 0,2, men ja gär nöjd ändå...

Fick en ny ultraljudstid. Härligt!! Alltid kul att få se knytet på bild.

Frågan är nu bara vad jag ska ta mig till denna veckan. Blit ganska lätt rastlös. Blä!

Japp, skjukskriven igen. Fast denna gången är det ganska skönt. Börjar känna lite att magen är otymplig. Men jag ska inte klaga. Jag vet att den kommer att bli större. Ska försöka vara lite mer aktiv denna sjukskrivning än vad jag var förra gången. Nu är det u t.ex skönare att ta en promenad än vad det var i januari.

Läkarebesöket i måndags gick bra i övrigt. Gjorde inga förändringar i doserna eftersom jag tog långtidsvärdet. Så svaret kommer nästa vecka och då får vi väl se....

Vikten var 89,8 och blodtrycket 138/72. Barnets hjärtljud låg på 156 (tror jag) och för första gången mätte de SF-måttet, det var 24 (om jag minns rätt).

Så nytt besök nästa måndag och då kommer domen.

Nu känner jag sparkar mesta varenda dag. Ganska mysigt faktiskt. Har dock börjat få lite jobbiga symtomer nu (ja, jag vet, jag har ju klagat över att jag inte har haft några innan). Det kliar si in i gudens på benen och jag får myrer i benen när jag ska sova. Sen har jag börjat att svullna upp runt vristerna. Jag vet att stödstrumpor hjälper, men vem vill gå med sådana när det är sommar och man vill vara barbent. Nej, då har jag hellre svullna vrister.....

Drömde min första dröm om barnet inatt. Det roliga var att ungen jag klämde fram var lika stor som en fyramånaders bebis. Och jag har inget minne av att jag fött heller. Ingen smärta kommer jag ihåg. Men det var en pojk   

Det är ordentligt liv i luckan där inne nu. Och det är jättekul. Ibland får bebis till en riktig spark och då är det jobbigt. Men ja, jag vet, "vänta bara tills bebis är så stor så att den sparkar på revbenen".

Här kommer en bild på min obifintliga mage   Vecka 24+2

Var åter på ett läkarbesök igår. Hade med mig sambon denna gången då vi skulle på ultraljud efteråt. I söndags hade jag ångest inför besöket. Låg i sängen hela dagen och bara grät. Stackars sambon visste inte vad han skulle göra. Framåt kvällen mådde jag lite bättre.

Besöket var konstigt. Det ar kaos på avdelningen och inget var som det brukar. Men de hade inst så mycket att säga. Vi höjde lite doser, men annars så var det väl OK. Ska ta blodprov nästa vecka så då får jag veta vad långtidsvärdet ligger på.

Vikten var 89,4, blodtrycket 137/88 och bebisens hjärtljud låg på ungeför 144. Så alla dessa värden var ju OK. Det jag inte gillar är att jag inte går upp i vikt. Men så länge de inte säger något så litar jag på att det är OK.

Gjorde som sagt ultraljud med. Och för att citera sambon: "Det har hänt en hel del sen sist". Jo tack, det var ju sex veckor sen sist. Läkaren var jättebra. Han visade precis allt som han kunde se. Vi fick se bland annat blodflödet i navelsträngen. Ärligt talat så fattade jag bara hälften av vad jag såg, men det var coolt ändå.    Vi fick se när bebis spottade ut fostervatten och det var nog det häftigaste jag har sett.  Måste även beskriva ett meningsutbyte mellan sambon, mig och läkaren.

   Sambon: "Kan du se vilket kön det är?"

   Jag (snabbt): "Vi vill inte veta."

   Läkaren: "Eehh.... nej"

Det härdes så himla tydligt att han visst kunde se det, men han förklarade att eftersom vi inte ville veta så sa han nej. Han mätte alla olika vinklar på bebis coh efter undersökningen fick vi veta vad det var. Alla mått var under medel, men inte med för stor avvikelse. Och det är ju skönt. Enligt hans mätningar så skulle jag vara i vecka 22+3 igår. Men han vägrade släppa hem mig innan jag hade fattat att jag inte fick räkna efter det. Utan det datumet som jag har fått för beräknad födelse står kvar. Och ja, jag fattar det. När vi åkte hem sen så sa jag till sambon att nu vet jag inte hur jag ska tänka. Är jag i vecka 23 eller i vecka 25. Vad som slog mig sen var att jag ska tolka det så här: Jag är i vecka 25 (24+0), men bebis har en storlek som om jag skulle vara i vecka 23 (22+4). Det måste ju stämma... eller??? Ja ja, det kan i så fatt förklara varför jag har en sån "liten" mage. Bild kommer i dagarn....

Idag blir det barnvagnsshopping. Dels på sambons initiativ   .  

Usch, igår var ingen bra dag. Åkte till läkaren med ganska små förhoppningar om att det skulle bli ett positivt besök. Allt går bra tills jag får träffa läkaren. Har ju legat högt hela veckan så nu bestämde han att jag skulle höja basdoserna. Så det gjorde jag. Men eftersom jag inte fick ner mina värden under dagen sen(fast jag låg jämnt) så bestämde jag mig framåt kvällen att nu ska jag sluta äta. Gick jättebra.... tills sambon kom hem med kebabtallrik och inte åt upp allt. Till mitt försvar så var det bara kött kvar och ingen fet pommes.

Men nej, riktigt depig var jag. Jag fick liksom inte upp humöret. Jag vet inte vad det var. Alla andra värden såg ju bra ut. 130/71 i blodtryck, 89,2 i vikt och barnets hjärtljud pendlade mellan 132 och 150.

Fick veta av barnmorskan att inte någon på BB trodde på myten att man kan "bestämma" kön efter hjärtljuden. Det var ganska kul att få veta.

Går in i vecka 24 idag så nästa tisdag blir det bild på magen!!

I fredags så kunde sambon känna sparkar. Det var riktigt liv på krabaten där inne och han/hon fick in några rejäla träffar. Natten mellan lördag och söndag så höll bebis mig till och med vaken med sina sparkar. Sambon blev helt fanatisk. Nu ska han känna hela tiden och är inte bebis vaken så ska jag säga till så fort han/hon är det.

Var på speedway i helgen och det är lika bra bebis vänjer sig vid ljudet. Nästa år så är det det som gäller på sommaren.   

Annars händer inte mycket. Går in i vecka 24 imorgon. Får väl börja inse att magen faktiskt växer. Såg det i spegeln i helgen. Lite rund börjar jag bli. Men jag tror att det är som barnmorskan säger. Att bebis ligger långt bak.

Känner mig ganska lugn inför läkarbesöket idag. Har legat lika ojämnt denna veckan som innan. Vet inte vad jag kan göra för att ändra det. Jag tror att jag har blivit för lössläppt när det gäller mattider och liknande jämfört med hur jag var i början. Så det är väl bara att börja om.....

Då går man in i vecka 23 idag då (22+0). Nu går det lite segt igen tycker jag. Ingenting händer. Barnmorskan sa igår att de skulle mäta magen i vecka 24 (eller om det var när jag hade gått 24 veckor). "Vilken mage då?" utbrister jag. Jo, hon kunde väl hålla med om att magen var ju inte så stor. Förmodligen så ligger bäbis långt in. Typiskt när man verkligen vill att det ska synas.

Mådde skitdåligt i söndags och ville verkligen inte åka till läkaren nästa dag. Hade legat högt på kvällen. Utan anledning anser jag. Skulle dessutom få svar på vad mitt långtidsvärde låg på. Jag var bombsäker på att det hade gått upp. Som vanligt hade läkare inget svar på varför jag har haft höga värden, vilket irriterar mig. Hur ska jag kunna undvika dem om jag inte vet vad det är som gör dem. Ja ja, långtidsvärdet var bra i alla fall... 5,2. Har haft en positiv trend hela tiden så de kan nog inte säga så mycket ändå. Så inga ändringar denna veckan.

Blodtrycket låg på 138/70 och vikten på 89,5. Bäbis hjärtljud låg även idag på 140. Ganska skönt att få höra dem varje vecka.

Bara att ta nya tag denna veckan och skärpa till mig lite...