Ibland känns det som om vad man än gör så är det fel. Kom till läkarbesöket igår med ganska bra värden tycker jag. De hoppade lite, men vilken diabetiker som helst vet ju att är skitsvårt att ha ett jämnt BS när kroppen gör som den vill. Vad läkaren inte tyckte va bra denna gången var att jag hade för många låga värden. Och visst jag kan förstå honom, de låga värderna ger ordentliga rekyler och det är dem som är farliga. Inte de låga värderna i sig.

Men jag slipper sensorn just nu ialla fall. Jag sa flera gånger att jag inte gillar den och att jag tycker att den är missvisande. Det roliga var att sköterskan hade ytterligare en förklaring till varför den och BS-mätaren gav olika resultat. Denna gången var det att sensorn tar ett genomsnittsvärde var 5 minut. Jaha, OK. Men jag kan fortfarande inte förstå hur han kunde missa en känning på 1,3 mmol/l i lördags. Och nej, det kunde inte hon heller förstå. Så, ingen sensor just nu men det kunde hända att jag får ha den igen senare under graviditeten. Får väl ta den smällen då...

Ändrade lite på doserna för att få ordning på BS. Drog ner basdosen till 1,8 E/tim och på morgonen får jag bara ta 2-3 E oavsett vad jag äter och ligger på i blodsocker. Testade det idag så det ska bli spännande och se.

Värderna var annars OK. Blodtryck på 128/85 och en vikt på 86,5. Hade gått ner anser jag, men barnmorskan sa att det kunde bero på kläderna. Men med risk för att låta äklig så har jag typ samma kläder varje vecka. Och då menar jag jeans, linne och en tröja över. Även skorna sitter på vid varje vägning. Så jag måste ha gått ner. Inte mycket visserligen. Men jag förstår de som rasar i vikt bara av att äta rätt och motionera. Skulle jag röra på mig mer så kanske jag skulle gå ner ännu mer.....   

Fick också en förklaring i hur jag ska änvända illamåendetabletterna. En varje morgon och kväll oavsett om jag mår illa Jaha, men varför sa du inte det på en gång för. Tog en i går kväll och en i morse och jag mår toppen. Så det fungerar tydligen. Igår mådde jag illa hela dagen så jag trodde jag skulle spy flera gånger. Inte roligt.

Ja, jo men, det gick ju ganska bra. Det blev lite tajt mellan måltiderna. Mina svärföräldrar skull ekomm aoch fika lite vid klockan sex och det passade perfekt eftersom det var dags för mig att äta mellanmål då. Men de kom efter klockan sex och fikat dem hade med sig skulle vara i ugnen. Så vid sju fikade vi och sen vid åtta så skulle jag äta middag på festen. Jag kan säga att jag var ju inte jättehungrig precis. Efter ca två timmar så blev det efterrätt och det passade precis in i mitt matschema. Och den underbara bagaren på jobbet hade gjort en sockerfri kaka till mig. Jättegod var den. Var hemma vid halv tolv och fick då i mig en apelsin innan sänggående.

Det var lite svårt att förklara varför man inte var på festhumör. Men jag var trött, ville sitta framför tv:n och så. De som vet om att jag är gravid (framför allt Ma och M) kunde ju inte sluta retas med mig. De är jättehärliga och de retades faktiskt på ett snyggt sätt....

I det stora hela så var det en helt OK kväll. Idag ska vi bara ta det lugnt. Middag med grannarna ikväll och eftersom vi redan igår bestämde vilken tid vi skulle äta så har jag kunnat planera hela dagen efter detta. Det är så här mitt liv kommer att se ut nu framöver. Planeringe och åter planering.....

Hihi, vi var och kollade på barnvagn idag. Hittade direkt den vi vill ha. Det kommer att bli en Emmaljunga, svart (förmodligen).  CityCross heter den och är hur smidigt som helst. Lätt är den med och det är ju alltid positivt. Det fanns ett tyg som var jättefint, som även sambon gillade. Det fick i svart, rosa och grått. Men det blir noginte den. Vi kommer ju köpa vagnen innan barnet kommer och då vill vi inte ha något rosa om det blir en pojk. Med både sittdel och liggdel skulle det gå på 7000:-. Men det tycker jag att det är värt. Jag menar, vi kommer att kunna ha den i tre år och då har den ju faktiskt betalt sig själv. Hörde även efter om att hyra "babyskydd", som de kallar det, som första bilbarnstol. Tänkte om man behövde boka eller något. Men det behövde man inte, utan det var bara att hämta när det var dags. Skitsmidigt och inte dyrt heller tycker jag, 500:- för ett halvår. Skönt att man slipper köpa en som man änvänder en ganska kort tid.

Vi har kommit på två namn, men den karamellen kommer jag att suga på ett tag...  

Ja, jag fick veta sent idag att min chef, J, har berättat för alla kassaledare att jag är gravid. Tycker nog det är helt OK även om hon inte pratade med mig först. Men att de vet gör saken lite enklare. Idag t.e.x så fick jag min "middagsrast" alldeles för tidigt för att det skulle passa med mina mattider. Så jag gick till C för att kolla om det fanns någon möjlighet att få skjuta på rasten, om så bara 30 minuter. Det var inga problem, vilket det har varit innan. För då har det varit så noga att vi följer schemat för att alla ska hinna få sina raster. Sen ringer jag till kassaledaren Ca för att se om någon kan byta av min fem minuter så jag hinner äta en frukt. "Absolut, jag fixar det", säger hon. Det är nu jag får reda på att alla kassaledare vet om det.

Och jag är inte sur på J. Jag menar, de kommer ju bara hjälpa mig så att jag kan hålla mina mattider och kunna få ha en bra graviditet. OCh ärligt talat känner jag mig lite lättad. Sen innebär ju inte detta att man kan prata fritt om det. Det är ju fortfarande tidigt så lite hum-hum kan det ju få vara.... Men jag har märkt att det är många som redan har misstankar om vad det är som är på gång. Jag har tydligen varit väldigt öppenhjärtig innan när det gäller att förklara varför det har dröjt innan jag skaffat barn. Så en tjej listade faktist ut det själv idag. Det vara bara att konstatera att hon hade rätt.... 

Hihi, det är lite roligt att jobba tillsammans med arbetskamrater som man vet vet om att jag är gravid. Och jag tror inte att de vet att jag vet. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska berätta för fler. Det ska bli kul och se hur lång tid det tar innan det kommer fram till mig. Jag vet ju vilka jag har berättat för.  Så är det någon annan som kommer fram så vet jag ju att det är ryktet om har spritt sig. Fick veta idag av A att en kille på "golvet" hade frågat vem det var mer i kassalinjen som var gravid. Så de flesta verkar veta att det är någon, men ingen verkar veta vem...   Blir jobbigt på personalfesten dock. Undrar hur många som kommer att hålla utskick efter någon som är nykter. Sen har det tydligen spekulerats väldigt mycket enligt A. De har liksom gått igenom vilka personer det är som det skulle kunna vara. Spännande.... Fortsättning följer....

Har dock upptäckt en baksida med att vara gravid. Jag kan inte bli arg eller irriterad på jobbet och klaga hos någon som vet att jag är gravid. Då kommer de bara säga att det är hormonerna. Men med allt ´som hände idag så vet jag att det inte är hormonerna. Men jag får tänka på att jag kanske kan använda det till min fördel en dag....

Ja, på min arbetsplats är det inget som är hemligt en längre stund. Det hela började i lördags. Min närmaste chef, J, kom och sa att L hade berättat för C att det var en till, utöver S, som var gravid framme i kassalinjen. Ingen hade dock fått veta något namn. När jag luskade lite hos L så visade det sig att P på fruktavdelningen hade sagt detta. Hade tänkt fråga P vem det var som var gravid för att se om de visste att det var jag eller om det kanske till och med kunde vara någon annan.

Sen idag berättade J att Le hade pressat A på information om varför A och jag har bytt tid flera veckor i rad. A höll sig ganska länge men insåg till slut att Le hade nästan listat ut vad det var det gällde. Le berättade sedan för C eftersom hon också undrade varför A och jag hade bytt ytterligare en tid. Sen kom det också fram att min högsta chef också visste att jag var gravid då J och han har suttit och diskuterat hur de ska lägga upp tider och så i höst. Då var hon ju tvungen att berätta att jag kommer att vara mammaledig (vad häftigt det var att få skriva det ordet   ). Så jag tror att P har hört eller om högste chefen har sagt att det är en till i kassalinjen som är gravid. Men ärligt talat tror jag inte att han har sagt något namn.

Men nu är det ju personalfest på lördag. Det brukar gå ganska vilt till och när folk är berusade brukar det ju ha svårt att hålla truten. Sitter jag dessutom och är nykter så är det nog en del som kommer att lista ut det hela.... Den som lever får se....

Till någonting helt annat. Var helt slut imorse när jag vaknade. Har inte sovit ordentligt på hela natten då den där j*vla sensorn har larmat varje timme (minst). Och jag måste ju stänga av larmet för att jag ska kunna somna om. Det slutade med att jag lyckades snozza i 40 minuter kl 3 i natt på grund av att jag misstog väckarklockan mot sensorlarmet. Har larmade att jag lpg över 10 i BS. Men det skiter väl jag i mitt i natten. I går jag upp och går ett varv runt huset bara för att sänka det. Det är ju värre om jag ligger lågt, men då kan jag ju också göra någonting för att stoppa det. Jag hoppas att det blir en lugn natt denna natten i alla fall.

Provade tabletten mot illamående imorse. Det fungerade inte. Jag tog den en halvtimme innan jag skulle äta och fick ändå bara i en lite yoghurt och te. Mackan fick jag lämna. Inte bra inte....

Var inne i bokhandeln idag för att se om de hade någon bra bok om att vara diabetiker och vänta barn. Herregud, jag hittade ju knappt några böcker om att vara gravid överhuvudtaget. Än mindre något om att vara diabetiker samtidigt. Sen har jag suttit och letat på internet. Men gick bet även där. Kan det verkligen vara så att INGEN har kommit på att skriva hur det är att var diabetiker och gravid? Jag menar, jag är ju verkligen inte den första. Och även om man har en massa tjejkompisar som har gått igenom graviditeter, är det ingen som har diabetes är det annorlunda. Självklart är alla deras tips guld värda. Men det är alltid lite knepigare för diabetiker. Jag vill verkligen inte klaga, men det är sanningen. Det finns säker icke-diabetiker som har svåra graviditeter också. Och jag vet att det är den första som är värst. Nästa gång så vet jag ju vad jag ger mig in på.

Jag tror att det svåraste är inte att ligga bra i BS. Det sköter kroppen ganska bra själv (vilket är ganska skönt). Men det är ju ännu viktigare nu att man inte får känningar (lågt blodsocker). Och hur normalt kan man leva om man får känning varannan timme. Och så får man ju inte äta vad som helst för att häva känningen heller. För man får ju inte stiga för mycket i BS. Bara idag har jag haft två känningar och klockan är bara tre...

Och Bea, självklart kommer jag lägga upp bilder på magen. Jag tror att jag börjar om två veckor och sen tänkte jag lägga upp en bild varje månad. Det blir väl bra....? Än så länge syns det ju inte så mycket....  

Åh, idag var det riktigt roligt att åka till MVC. Hade sambon med mig och bara det gör det lite mer uthärdigt. Träffade en annan läkare idag och han var mycket trevligare. Pratade mer med mig och lyssnade på vad JAG hade och säga. Sen är ju sambon duktig på att göra sig hörd. Åh, jag är så tacksam för att han var med. Bara att slippa sitta där själv är så himla skönt. Medan vi satt och väntade på gynekologen så satt vi och kollade på tv i en soffa och det var så skönt att kunna krypa intill honom och känna hans stöd.

Värderna var sådana: vikt 87,1 (ingen uppgång) och blodtrycker 144/85. Det sista kändes väl lite högt, men om de inte säger något så antar jag att det inte var så farligt. 

Fick sätta en sensor som kollar BS med jömna mellanrum. Det har väl gott bra så jag ska völ inta klaga än.

Så gjorde ett nytt ultraljud för att se om det gick att se om det fanns en lite krabat där inne eller inte. Och det gjorde det. En liten en på 1,2 cm. Det är inte stort det. Datorn (vilken häftig maskin egentligen) räknade ut att jag var i vecka 6+2.  Jag hoppades på det men trodde nog att jag bara skulle bara i vecka 4. Härligt!!! Det bästa är att det bara är 6 vekor kvar tills de tre första månaderna är förbi. Det sämsta är att barnet kommer i början av september istället för i slutet. Vi har redan 3 födelsedagar i början. Men men... det är sånt som händer. Huvudsaken är att det är friskt och än så länge var det jättebra.

Gud så härligt det var att få hela saken bekräftad. Det har på något sätt inte känts verkligt än. Men nu när man har sätt knytet så kan man liksom inte förneka det längre. Aaaahhh... nu ska jag fösöka att njuta så mycket jag kan. Men först måste jag köpa tabletter mor illamåendet...