Nej, jag har slutat med illamåendetabletterna. Fan vad skönt. Jag mår i för sig lite illa nu på morgonen, men det tror jag nog mer har att göra med att jag inte riktigt åt ordentligt i går kväll. Men jag har nog inte ätit tabletterna sen i lördags.

Annars går det hyfsat. Brösten har börjat ömma igen. Så nu gör det ont bara jag "buffar" lite på dem eller håller något emot dem. Magen är fruktansvärt svullen på eftermiddagarna och kvällarna. Framför allt om jag har stått mycket på jobbet. Och så stramar det nåt så fruktansvärt på sidorna. Fick även lite ont "under" magen igår efter att jag hade stressat i en halvtimme på jobbet. Men jag tänker att så länge jag inte blöder så tänker jag inte oroa mig. Av allt jag har läst på nätet så är det inte förrän man blöder som man ska vara riktigt orolig.

Har legat ganska bra i blodsocker de senaste dagarna faktiskt. Det är jätteskönt. Igår fikade jag till och med. Var uppe och klättrade på 12, men det anser jag är godtagbart eftersom jag hade en ordentlig känning tidigare på dagen.

Idag är det läkarbesök på ögonkliniken som står på dagsschemat. Hade hoppats att slippa gå dit nu när jag har fått tillåtelse att bara gå vartannat år av Länsstyrelsen (pga körkortet). Men nej, tre gånger ska jag hinna gå innan barnet är fött... Hmmm... inte roligt.

Jo men det gick ganska bra. Han höll en god min då det var två elever med på mötet med. Fick höra att diagramen som jag sitter och ritar varje dag INTE är resultat, utan bara hjälpmedel. Resultatet var långtidsvärdet. Ja, men vad roligt om han hade kunnat meddela mig det då. Nu vet jag ju det tack vare att eleverna var med. Annars hade jag alrig fått reda på det. Han sa dock inget om min lilla säkning av långtidsvärdet. Han hade väl ingen aning om vad det låg på innan.   . När han hörde att jag hade varit sjukskriven en vecka kom denna fråga: "Vem bestämde det?". Ja, du, tänkte jag. Men sköterskan sa att det hade vi väl kommit överens om tillsammans. Jag lät henne hållas. Inte tänker jag bråka om en sådan bagatell. Resultatet blev i alla fall att jag ändrade lite på basdoserna.

Tog blodprov till KUB-testet, så om två veckor är det ultraljud. Gud, vad jag längtar. Ska äntligen få se min lilla knodd igen. Hoppas bara att den fortfarande lever. Men det tror jag.   

Vikten stod still, 88,0. Och blodtrycket var 126(?)/74. Så det låg ju också bra.

Pratade lite med dietisten då jag inte har vetat riktigt hur jag ska göra när jag får känningar. Vi ju inte gå upp så himla mycket i blodsocker varje gång jag får en känning. Men lite söt dryck och en macka tyckte hon skulle räcka så jag får väl testa det denna veckan. Det är lite lustigt att gå från att inte ha några känningar alls till att ha flera i veckan. Fick även med mig hem en bok med listor på vad olika livsmedel innehåller i kolhydrater. Det kan vara ganska lärorikt.

Jag vill inte på läkarbesök imorgon. Han kommer inte bli nöjd, den dumma läkaren. Jag tycker att jag har legat ganska bra denna veckan (visst, jag har legat bättre) om jag kollar på värdena. Men kollar man på diagrammen, vilket han kommer att göra, så ser det hemskt ut. Det hoppar och far.... Men han skulle bara våga sjukskriva mig igen. Det vägrar jag gå med på.

Annars mår jag bra. Har ju lite svårt för att gå i jeans längre perioder just nu och jag håller tummarna att jag kommer att kunna ha mina jeans och arbetsbyxor tills jag får lön i alla fall. Sen är det nog två - tre mammabyxor som står på inköpslistan. Den 27:e har jag gått 12 veckor så då känns det lite bättre att börja köpa lite sådana saker.

Nej, imorgon blir det nya tag. Har slarvat (eller egentligen inte, jag har prövat) en hel del i helgen. Så nu är det hård disciplin som gäller. Får inte höja mitt HbA1c igen.

Ja, jag känner att det har blivit lite mycket diabetes i de senaste inläggen. Men hur mår bebben då? Bra hoppas jag. Jag vet ju inte. Tycker att alla symtomer som man läser om på nätet stämmer ganska bra med den veckan jag är i. Illamåendet har avtagit lite. Nu äter jag bara en tablett på morgonen. Den kommer jag inte sluta med förrän jag slutar må illa på morgonen. Brösten, eller rättare sagt bröstvårtorna, ömmar. Har behövt knäppa upp knappen på jobbyxorna nu om jag sitter för länge. Så länge jag står så kan jag ha den knäppt   . Har lite kännigar nere vid bäckenbenet och det gör fruktansvärt ont när jag nyser eller hostar. Men det är inget som man inte kan leva med. Imorgon går jag in i vecka 11 och sen är det bara två veckor kvar tills den första trimestern är över och därmed den största risken för missfall. Känner inte längre några begär efter att få tala om det för folk. De närmaste och mina vänner som jag umgås mest med vet om det, lika så en del arbetskamrater. Och det är skönt. Det innebär att jag kan prata med en del på jobbet, vilket gör det lättare att hålla tyst inför andra.

Måste ändå lägga till lite om diabetesen med. Är ju ledig idag med. Men idag är jag ganska säker på att jag inte behöver ändra basdosen på pumpen. Eventuellt behöver jag lite extra insulin till måltiderna, men det är ju helt OK. Hade en känning i går kväll. Låg på 12 i morse kl 6, vilket inte var oväntat. Tog 2 E och somnade om. Klockan halv 10 sen så låg jag på 8. Så jag anser att jag gjorde helt rätt. Och eftersom jag började dagen på den nivån, så har jag lyckats hålla mig där. Det känns jätteskönt!!

Jo, men det gick ganska bra. Låg högt på morgonen (13), men fick ner det till 6,8 till kl halv elva och då var det dags för lunch. Åt Pyttipanna, som jag inte har gjort sen jag fick veta att jag är gravid. Det är ju ganska mycket potatis (=kolhydrater) i så ad jag skulle ta för insulindos var lite knepigt. 6 eller 8, 6 eller 8.... Det blev 7 E. Två timmar senare låg jag på 4,6 (helt godkänt) och tog inget insulin till äpplet jag åt då. Vid halv tre låg jag på 4,1. Alltså gjorde jag rätt som inte tog något insulin till frukten, men det kändes konstigt.

7,4 till middag. 8,9 till kvällmål och 9,1 vid nattgående. Helt OK. Nattvärdet var 10,0 och morgonvärdet 7,6. I det stora hela är jag riktigt nöjd med senare delen av onsdagen i alla fall.  På jobbet så satt jag i kassan de 2,5 första timmarna, sedan efter lunch så stod jag på två andra stationer som kagn vara lite stressiga eftersom jag (oftast) är själv där. Men denna onsdagen var vi nog någon extra i personalen för jag hade sällskap i stort sett hela tiden och det blev aldrig stressigt. Sen så hade jag hela tiden i bakhuvudet att jag inte skulle stressa. Vissa saker fick ta lite tid. Det få kunden tåla.  

Japp, idag har man varit ledig. Och sen har värden varit därefter med. Jag låg ganska högt hela förmiddagen. Började på 9 och sen vid halv fyra var jag uppe på 12. Med lite svängningar upp och ner. Men sen, efter fyra, så sjönk det. Nu till middagen låg jag på 6.

Nu är frågan, låg jag högt hela morgonen på grund av för liten basdos på pumpen eller kan det ha varit en sen rekyl på känningen i går kväll? Nu fuskade jag lite efter lunch och åt en biskvi till mellanmål istället för en frukt. Tog 10 E till den och gick upp från 11,9 till 12,8. Hade jag legat lägre hade denna höjning varit godkänd. Men men... jag hade ju legat lite högt hela förmiddagen så det var ju inte bara den som ställde till det.

Jobbar förmiddag i morgon så det ska bli intressant och se hur jag ligger då.

Ja, då var läkarbesöket avklarat. Det gick ganska bra. Det var den snälla doktorn och han är härlig. Han kan man skoja lite med. Han frågade hur jag hade fått ner ett värde på 13 till 4. Jag sa som det var; Jag hade tagit 14 E till ett päron. Han bara skrattade. Det var väl inte så bra i för sig, men jag tror att han blev lite överrumplad.    Annars tyckte alla att HbA1c var jättebra. Så jag ska nog lyssna på dem. Bara att fortsätta jobba på. De andra värderna var 86,0 kg i vikt och 129/85 i blodtryck. Så nu går jag tillbaka till jobbet idag och hoppas att värderna blir lite bättre. Annars är det ändringar i insulinet som måste göras och då skulle man kunna säga att smekmånaden var över....

Finurlig rubrik va?!?!   

Ja, imorgon är det måndag och det innebär ett nytt läkarbesök. Usch, jag både bävar och hoppas inför detta. Bävar för att det är den snälla doktorn. Är det han så kan jag inte skälla på honom eller visa mina otroligt dåliga värden med triumf. Är det den dumma doktorn (som sjukskrev mig) så ska jag minsann visa honom hur illa denna sjukskrivning var. Jag har aldrig varit så här deprimerad. Och värderna har ju varit ännu sämre sen innan. Eftersom jag har varit sjukskriven så har jag ju inte gjort någonting. Det brukar man ju inte göra när man är sjukskriven och är sjuk. Så de gamla riktvärderna (som jag fick av den snälla doktorn) har ju inte fungerat denna veckan. Jag har fått ta sjukt mycket mer insulin.

Men ja jag vet. Han sjukskrev mig för mitt och barnets skull. Och genom att "trotsa" läkaren med min attityd är kanske lite dumt. Det är ju bara jag och barnet som mår illa av det. Men jag tycker fortfarande att det är fel. Jag mådde ju så bra innan. Värderna var fyffsade och trots att jag hade några känningar i veckan så var det betydligt mycket bättre än veckorna innan när jag kunde ha flera känningar om dagen.

Så nästa vecka tänker jag gå tillbaka till jobbet. Oavsett vad läkaren säger. Är det något jag har kommit fram till denna veckan så är det att jag gillar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater.