Vi fick en perfekt liten dotter på 3130 g och 48 cm. Hon andades precis som hon skulle och sökte bröstet när hon lades dit. Vad mer kan man begära.

Många timmar efter att dottern kom så kom beslutet att vi skulle upp på BB, vilket innebar att vi slapp neo. Bara det var en stor förbättring jämfört med när sonen föddes. Men precis som med sonen så blev det direkt att börja kämpa för att hon skulle få ett bra blodsocker och behålla det. Det innebär att utöver amning så får bebisen tillmatning med ersättning. Det är också viktigt att man inte överskrider tre timmar mellan målen. Riktigt inrutat redan från början.

Dagarna går, blodsockret blir bättre. Men då kommer nästa "bakslag". Dottern får får höga värden av bilirubin, vilket innebär att hon har gulsot. Så fram med sollampa där hon får ligga två dagar. Plötsligt får man inte hålla sin dotter mer än för att mata. Men man är ändå ganska låst. Man vill ju inte lämna hennes sida. Efter två dagar är värdet bättre och hon får sova i sin egna säng igen. Men man ska inte ropa hej för fort. Dagen efter har värdet stigit och hon får återigen ligga under sollampa.

Allt medan detta pågår kämpar jag samtidigt med amningen. Ibland tar hon inte bröstet alls och ibland ligger hon jättelänge. Känner mig allt mer frustrerad då jag känner att tillmatningen förstör hela proceduren. Eftersom hon får extra mat
Så blir hon ju inte hungrig på tre timmar. Vilket gör att hon inte ökar sin mängd på mig. Hon gör hon inte det fattar ju inte min kropp att det behövs mer mjölk. Inatt sket jag i det. Lyckades mara från båda brösten och då sket jag i tillmatningen. Fick sen amma nästan en gång i timmen hela morgonen, men det var det värt. Under dagen har jag ammat varannan timme, men det gör jag gärna för att få upp mjölkproduktionen.

Om inte allt detta vore nog så har jag haft en sjuk träningsvärk i överkroppen. Jag har inte kunnat lyfta händerna över huvudet tex. Träningsvärk i halsen har jag haft med, under käken. Helt sjukt. Men det är ju efter förlossningen. Det måste det vara. Men tanke på de krafter som man använda under krystningsarbetet. Samtidigt har jag haft en hematon (typ blåmärke) mellan benen så jag har haft svårt för att sitta. Första dagarna kändes det som om jag hade gjort världens operation. Kände mig jätteklumpig.

Tredagarsgråten kom som på beställning. Dock en halv dag för tidigt. Då jag låg på BB en vecka innan födseln så kändes varje dag efter som en dag för länge. Det jag har haft svårt att få in i huvudet är att trots att vi ligger på BB så är dottern för tidigt född. Och därmed finns riskerna för komplikationer där. Idag är vi inne på dag 6 här. Mina tummar håller jag hårt för att vi ska få åka hem imorgon. Det enda som krävs är ett bra bilirubin-värde. Men jag känner mig sååå redo att åka hem. Så håll tummarna!!!!

#diabetes #gravid #efterförlossning #gulsot #bilirubin #amning