Det känns som om jag har varit på världens mest onödiga undersökning. Jo, jag vet att det är för mig och mitt barns bästa. Var på sjukhuset idag och kopplades till CTG. Fick även lämna urinprov. Det provet visade att jag hade äggvita i urinen. Inget nytt, det hade jag i måndags med. Blodtrycket låg på 138/81. Lite högt undertryck tyckte jag, men de sa att det såg bra ut. Så fick jag då sitta i 45 min ungefär i CTG:n. Sen fick jag vänta i 30 min på att läkaren skulle komma och säga saker som jag redan vet. Han tyckte att eftersom det bara var äggvita och inget höjt blodtryck så räckte det med att jag åkte till läkaren på måndag igen. Döh! Det är väl klart att jag ska dit. Eller?? Och om det var något så kunde jag bara komma in. Ja, det vet jag väl???

Sambon berättade igår att datum för hans systerdotters begravning var satt. Men att dem inte ville att jag skulle komma... Nähä, varför inte det? De var oroliga för mig. Och ja, jag kan väl förstå deras tanke, men jag måste väl få känna efter själv. Jag vill gå på begravningen. Jag tycker att det är en självklarhet och jag vill ju visa min svägerska att jag finns där. Men sambon sa snällt men bestämt att; nej, jag ska stanna hemma. Och så kommer tankarna... VILL dem inte ha mig där?? Vill sambon inte ha mig där? Jag kanske inte tillhör den där "innersta kretsen" i familjen så att jag har en självklar plats på en begravning. Nån som har något råd hur jag ska göra? Ska jag lyssna på dem och inte gå dit, eller ska jag strunta i vad dem tycker och gå dit och visa att jag också sörjer deras förlust? Jag kan tycka att det är lite taskigt att hålla mig utanför om jag känner att jag vill och orkar gå. Som sagt; det är väl upp till mig???? Får väl hoppas att jag ligger på BB så är problemet löst.....

 

Bea

12 augusti 2010 22:50

Ja Emelie, jag tycker det är lite taskigt att du inte får komma. Jag kan ialla fall tycka att en förklaring vore på sin plats. Jag menar jag tror nog att du skulle palla att höra orsaken, vad den nu än är. Om det är så att HON tycker det är jobbigt för att du är gravid och att det påminner henne för mycket, så tror ju jag att du skulle ha överseénde med det. Är det för att de tänker på dig så är det ju ingen fara att sörja och vara gravid. Du lär ju inte förlora barnet på grund av sorg..dels så ska du snart ha, så skulle det sätta igång på grund av att du är upprörd, så gör det ju inget. Jag var höggravid när min mormor gick bort, satt och höll henne i handen när hon dog och inte tog varken jag eller Linus, ( som låg i magen), någon skada av det.
Nä jag tycker de kan säga som det är, vad det nu är...det blir ju lättare för dig att respektera och acceptera då. Sen får ju de naturligtvis bestämma vem som får komma, men det verkar ju underligt att DU inte får komma. Mycket udda får jag lov att säga.
Fattar inte...vaddå oroliga för dig.??? Vad skulle kunna hända? Att du föder...ja men det ska du ju ändå snart. Och annars då??? Om de tänker på att du tänker på vad som hänt...så spelar ju inte det heller någon roll...för de tankarna finns ju redan i ditt huvud i och med detta tråkiga som hänt.
Men i och med detta så ger de dig ju bara ännu mer att undra och bekymmra dig över.
Jag tycker faktiskt att du ska fråga varför egentligen, och tala om att du VILL finnas där. Även om du aldrig hann träffa Ayla så kan ju du sörja henne ändå...men i och med att inte låta dig komma, så förnekar de ju dig att sörja. Du får helt enkelt inte tillåtelse till det. Dumt av dem tycker jag...ja fy på dig med Jocke...tycker jag. =}

http://beatricer.bloggplatsen.se

Emmelie

15 augusti 2010 20:18

Hej där!! Pratade med min svärmor igår. Hon sa att jag självklart fick komma om jag kände att jag orkade. Det var nog jag och mina tankar som sprang iväg lite. De är oroliga för mig för att de trodde att jag kanske skulle tycka att det var för jobbigt. Ingen fick/skulle klandra mig om jag inte kom. Så det hela är upp till mig. Och har jag inte fött innan begavningen tänker jag gå. Jag vill ju visa mitt stöd med...

Tack för ditt stöd. Och för ditt sällskap i fredags. Du är en underbar vän.... =)

 

Bea

16 augusti 2010 19:05

Okej...förlåt om jag rusade iväg i min kommentar. Jag blev lite upprörd som du kanske märkte. Men då vet jag att det var du som rusade iväg med dina tankar. Men det är klakrt...DU ÄR GRAVIIIIID!!! ;)
Tack själv för att jag fick komma det är alltid lika trevligt att få komma och bara vara. Det är inte svårt att vara en bra vän till en vän som du. Du är också en underbar vän, min vän =)

http://beatricer.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det tog ett par dagar till innan vi fick åka hem. Dotterns värde var väl inte bättre på lördagen, men hon slapp att ligga under sollampan. På söndagen sen så hade hennes värde sjunkit. Inte så mycket som de hade velat men det gick ju ändå åt rätt hål...

Vi fick en perfekt liten dotter på 3130 g och 48 cm. Hon andades precis som hon skulle och sökte bröstet när hon lades dit. Vad mer kan man begära. Många timmar efter att dottern kom så kom beslutet att vi skulle upp på BB, vilket innebar att vi s...

- Varning för känsliga läsare - Herregud och fy fan. Vilken helg det blev. I lördags hann jag inte mer än att äta frukost så var det dags att åka ner till förlossningen. Där får jag snabbt träffa en läkare som går igenom allt lite snabbt och s...

Känns lite konstigt. Fick en jättekram av "mattanten" och lovade komma upp och visa en bild på bebisen sen innan vi åker hem. Hon har varit så go. All personal har varit goa. Men imorgon smäller det. Fick prata med läkaren idag för att höra om hu...

Tänk vad lite besök kan göra. Igår hade jag besök av min bästa Bea och hennes yngste son. Tog mig en promenad ner till kiosken och köpte på mig lite godis och mötte upp Bea. Sen satt vi i säkert 3 timmar och pratade. Så himla gött. Var helt slut på e...