... and 62 days to go. Om jag går hela tiden ut vill säga. Var hos läkaren igår. Han var ganska nöjd med värderna, men gjorde inga ändringar. Jag ska ta mer till måltiderna istället för jag tror att det är där problemet ligger just nu. Blev fortsatt sjukskriven i fyra veckor. Då är vi inne i augusti och blir jag inte fortsatt sjukskriven igen då så tar jag ut semester. Så igår var jag på jobbet och sa att jag inte kommer tillbaka något mer i år.... Lite sorligt...   

Barnmorskan kände efter hur pyret låg. Huvudet neråt, men hon trodde inte att han/hon hade fixerat sig än. Nånting säger mig att det gör han/hon snart. Han låg med huvudet neråt på ultraljudet för 3 veckor sen med. Känner ofta ett tryck mot bäckenet och kraftiga slag så att det gör ont. Inte kul, men det är bara att stå ut. Det gör saken trots allt lite verkligare. Blodtrycket låg på 138/77, hjärtljuden runt 130 och vikten var 89,5. Det här pendlandet på vikten tycker jag inte om. Men jag ska väl vara glad att jag inte har gått upp så mycket. 5-6 kilo ungefär. Nästa vecka blir det ultraljud och ctg. Det ska bli kul.

Gjorde inte mycket på barnrummet i helgen. Städade ur två garderober, sen orkade jag inte mer. Det blev ju bara varmare och varmare. Bäddade barnsängen igår och var helt genomsvett efter. Det är ju hemskt. Idag är det lite svalare, men jag svettas som en gris i alla fall....   

Igår var verkligen ingen bra dag. Jag var deppig hela dagen och det enda jag tog mig för var att sätta på en tvätt. Låg hela dagen i sängen och läste. Fint väder, lite blåsigt, men varmt. Och jag ligger inne....    Var helt nere när sambon väl kom hem. Gick över till grannarna efter maten och fikade. Och det var trevligt. Kul att träffa lite folk. Vara människa för ett tag. Blev förvånad över hur skönt det var att få komma ut lite.

Jag tror att den här sjukskrivningen börjar gå mig på nerverna. Även om det är fint väder så känner jag mig så himla uttråkad. Fast det är lite som sambon säger. Att jag hade ju bara kunnat gå ut och lägga mig i gräset och läsa istället så hade det kanske känts bättre. Och ja, kanske det. Men då ser jag ju allt som ska göras på trädgården och då får jag absolut ingen ro i kroppen. För även om jag vill göra saker så orkar jag inte mer än i 2 minuter. Sen är jag helt slut.

När det gäller värderna så går det bättre. Denna veckan har jag börjat ganska bra och igår fick jag en kurva som jag gärna visar upp för läkaren. Jag hoppas att kulmen har varit så att jag kan ha de här doserna nu till födslen. Men jag tvivlar på det. Det krävs nog ännu mer insulin mot slutet.

Det börjar nog bli trångt där inne för pyret nu. Känner att sparkarna är mer koncentrerade nu än innan. Revbenen får sig ett par smällar ibland, men det är inte så farligt. Det gör inte ont, det är mest obehagligt. Men jag försöker njuta av det istället. Har tvättat alla barnkläder nu, så nu får hon/han gärna komma...    Börjar nog känna av foglossningarna nu. Har ständig molande värk i höfterna. Det är ganska skönt att ligga ner. Fick någon lustig värk igår på sidan av magen. Jag undrar om det var en förvärk eller sammandragning. Det är ju hur svårt som helst att veta när man inte har varit med om det tidigare.

Nej, i helgen blir det till att rensa ut det kommande barnrummet. Har tänkt att jag ska göra en minimakeover nu så tar vi en ordentlig renovering sen om något år. Önska mig lycka till!!!!

Idag har det varit en pissdag. Det började bra. Vädret var vad dem hade sagt. Blandad monlighet. Skönt med lite normal värme. Städade på förmiddagen och det börjar kännas nu att magen är i vägen. Det är inte lika lätt att städa som innan. Men sen på eftermiddagen så bara dök humöret. Jag visste att sambon hade bjudit hem en kompis för att spela lite tv-spel. Och det är ju egentligen helt OK. Men helt plötsligt så blev jag så j*vla uttråkad. Och bara vetskapen om att tv:n skulle vara ockuperad hela kvällen gjorde ju inte saken bättre.

Åh, det är så himla surt att gå hemma. Nu börjar det bli riktigt tråkigt. Om en vecka har sambon semester så då blir det ju lite lättare. Men tills dess..   

Har börjat funder en hel del inför förlossningen. Man vill ju ha allt färdigt när det väl är dags. Det finns dock ett dilemma. Antingen börjar man förbereda nu och det är alldeles för tidigt, eller så väntar man och så hinner man inte med allt. Både sambon och jag är lite inställda på att from början av augusti kan det hända när som helst. I så fall är det ju bara 4 veckor kvar dit. Men med klädinköpen har jag kommit så här långt (uppifrån vänster sett):

• 2 kortärmade pyjamas i stl 56
• 1 långärmad body i stl 56
• 1 långärmad pyjamas i stl 56
• 2 par vita byxor i stl 56 (ej med på bild)
• 2 vita långärmade bodys i stl 50
• 3 par sockar
• hakklapp
• mössa
• 1 kortärmad tröja i stl 56
• 1 par byxor i stl 56

Jag har även köpt in:

• barnsäng (inkl. madrass, spjälskydd, plastad frotté)
• sängkläder och lakan
• "spydukar"
• skötbord (inkl. skötbädd)
• babyhandduk

Jag känner att jag har det mesta för att klara av de första veckorna i alla fall. Barnvagnen är beställd och kan hämtas när det närmar sig. Blöjor väntar jag med tills jag har varit på 1 eller 2 ultraljud till. Babyfilt... Vad är det mer som behövs? Behöver man verkligen underkläder? Ska jag köpa på mig kläder i stl 60-62 redan nu? Eller ska jag vänta och se vilket kön det blir? Hjälp!! Jag är inte ett dugg redo. Är helt splittrad.....

...i skuggan. Inte det ultimata när man är gravid precis. Men det är bara att gilla läget. Snart är sommaren över och det blir kallt igen.....

Turen till IKEA kommer jag nog aldrig att glömma.    Först var vi inne på A6 och H&M. Där inhandlades pyrets första kläder. Bild kommer på dem. Sen bar det in på IKEA och där var man ju inte själv precis. Fick med mig nästan allt från barnavdelningen när det gäller småprylar. Sen var jag lite stressad när vi skulle ner till lagret. Hade ju sett hur folk hade varit och pillat på samma säng som vi skulle ha. När jag kommer ner till hyllplatsen, tror ni inte att det var tomt. Som vanligt, suckade jag till Jocke. Som tur så frågade han några i personalen och de var precis på väg att hämta fler sängar. Fyra stycken var vi som till slut slängde oss på pallen när personalen kom fram med dem. Jisses, säger jag bara. Det kan inte finnas en unge i den stan som inte sover i en sådan barnsäng....    Bild på säng med sängkläder kommer ocks senare.

Så igår var det dags att träffa läkaren. Det gick hyfsat. Har ju legat lite bättre, men några ändringar gjordes på basdoserna. Långtidsvärdet hade höjts till 5,6. Men det verkade inte oroa läkaren så jag tänker inte hetsa upp mig för det heller. Blodtrycket var 140/83, vikten 90,8, sf 30 och hjärtljuden låg på 152. Fick ny ultraljudstid om två veckor. Spännande! Gick in i vecka 31 idag (30+0). 9-10 veckor kvar. Men jag hoppas på mindre.....  

Tank vad lite rea kan göra. Imorgon bär det av till IKEA för att inhandla en barnsäng.    Det är huvudinköpet i alla fall. IKEA rear ut just den sängen vi har planerat att köpa. Visserligen inte förrän om en månad, men har IKEA rea nu så har de rea nu. Då måste vi åka nu. Och, för att slippa åka igen i augusti så köper vi ju allt som behövs till den samtidigt. Det enda jag funderar på att skippa att köpa är skötbordet/hyllan. Det kan vänta. Men jag tänker köpa dynan och det där i alla fall.

Idag har jag varit helt pengatokig.      Jag har funderat och funderat. Hur f*n ska vi får det att gå ihop sen när bebis har kommit? Det är klart att vi kommer att klara det, men man vill ju inte leva hur fattigt som helst. Har suttit och räknat lite på Försäkringskassans hemsida och tillslut fick jag ihop det. F*n så gött! Om jag har tänkt och räknat rätt så kommer vi att kunna vara hemma (i omgångar) ända tills november nästa år utan att ens börja nalla på lägstanivådagarna. Det skulle ju vara underbart. Jag kommer att kunna ta ut 30 dagar per månad, spara pengar och ändå ha relativt bra med pengar över i "fickpengar". Jag hoppas verkligen att det funkar. Den som lever får se......

Jag tänkte efter lite igår efter att jag hade skrivit inlägget. Och jag har nog tänkt fel.

BPD står för huvud (hur f*n hade jag tänkt att jag skulle kunna skita ut en bebis som redan nu har 23 cm i huvudstorlek?), AC för mage och FL för lårben. Huvudet kan väl inte vara mer än ca 10 cm i bredd när det är dags... eller??? Nej, jag får nog lämna det där nu. Man blir knäpp annars. Men det är ganska kul att följa bebis med siffror när man inte kan se honom/henne.

Har blivit ännu mer vuxen nu och skaffat e-legimitation. Var inne på f-kassan och såg att de har fått in mina papper om sjukpenning. Det värsta är att det kan ta 30 dagar innan jag får ett beslut. Det kommer att bli en tuff månad och en tuff sommar om jag inte får pengar innan dess. Usch, får jag gå och gräva ner mig så länge????    

Hade känning inatt. Det är verkligen inte kul. Vaknar kl 3 för att ta blodsocker. Är inställd på att man får somna om minuten senare. Men nej, då måste man äta. Hur kul är det kl 3 på natten? Ska kolla värdet natten som kommer nu och ligger jag lika lågt då så kommer jag nog att sänka basdoserna lite under natten utan att fråga läkaren. Det kan inte göra så mycket. Sänker bara liiiite....

Ännu ett läkarbesök avklarat. Skönt! Hände väl egentligen inget mer än att vi höjde mina basdoser lite. Hoppas att detta ska ge resultat nu då. Tog nya prover och hoppas att de inte visar några större förändringar nästa vecka.

Blodtryck 136/77, sf-mått 31, hjärtljud 148 och vikt 90,6.

Frågade barnmorskan om förkortningarna från ultraljudet. Får se om jag får detta rätt nu: BPD (6,59 cm) stod för mage, AC (23,7 cm) för huvud och FL (5,2 cm) för lårben. Det måste stämma va?? Men jag vet inte.... BPD-måttet känns jättelitet.... Ja ja, barnet mår bra och har inga större avvikelser från "normalmåtten". Då är jag nöjd i alla fall.

Fick moderskapsbevis från barnmorskan så nu ska jag skicka in det så fort som möjligt. Sen blir det snart ett besök på socialstjänstens kontor för sambon och mig. Lika bra att fixa faderskapet innan barnet är fött så har man allt sånt där klart. Kan vara skönt. Misstänker att det är lättare för honom att ta ut tillfällig föräldrapenning om det redan är fixat.

Denna veckan blir annars lugn. Har ett läkarbesök idag igen. Jippie! denna gången är det ögonen. Sen imorgon så är det lugnt. Torsdag är sambon ledig och sen är det midsommar.  Då hoppas vi på  .

Jaha, det var den helgen det. Det har varit en ganska skön helg. Skulle ha jobbat om jag inte var sjukskriven. Bara det är ju jätteskönt.

Lördagen spenderade jag och sambon i trädgården. Det är skönt att fortfarande kunna använda kroppen. Att kunna ta i. Men visst, jag satt ner en hel del. Mer än jag brukar. På eftermiddagen och kvällen var vi hos svärföräldrarna. Till en början var det lite så där, men kvällen var trevlig. Min svägerska, hennes man och dotter var där med. Dottern är underbar, stundvis. Det jag tycker är jobbigt med hela situationen är att svägerskan är (ju) bara 1 vecka före mig, men har så himla mycket jobbigare. Hon är dubbelt (om inte tredubbelt) så stor som jag är. Och det är inget fel med det. Men jag vet inte hur jag ska bete mig när jag är där. Hon suckar och stånkar, har ont av foglossningar och har svårt att gå längre sträckor. Jag mår hur bra som helst, har inga problem med att promenera en lagom promenad. Problemet är att jag känner att jag inte kan klaga över de få (och harmlösa) krämpor som jag känner, för jag vet (eller tror det i alla fall) att hon har det värre. Och jag kan inte prata om hur bra jag mår, för då känns det som om jag skryter med hur "perfekt" min graviditet löper. Så när vi träffas allihop så blir jag tyst. Jag vill, eller kan, inte prata om min graviditet.

Inte nog med allt detta ovanstående. Nu visar det sig att svägerskan har graviditetsdiabetes. Hon skulle bli remitterad till samma SMVC som jag. Jippie, nu får jag inte ens ha dem för mig själv heller. Det sura är att jag tror inte att hon kommer att ta det så allvarligt. Och det som retar mig är att detta händer samtidigt som jag kämpar med min riktiga diabetes. Erbjöd dock att vi kunde åka tillsammans till SMVC, men att hon då måste ta sig inte till stan. Jag har ingen lust att hämta henne utanför stan, för att sedan åka tillbaka och sen vidare. Svaret jag fick var: "Ja, men det blir svårt." Ja ja, tänkte jag, jag har i alla fall erbjudit mig. Jag tänker inte göra mer. Om hon vill åka med mig får hon rätta sig efter mig. Annars kan hon åka själv. *suck*

Till något annat. Idag har jag inte gjort ett piss. Tänkte gå ut och fortsätta i trädgården, men då börjar det spöregna. Det blev en lugn söndag inne istället. Imorgon väntar nytt läkarbesök. Känner mest irritation inför det. Har denna veckan gjort som sköterskan sa och ändå har jag haft konstiga värden. Får väl se vad läkaren säger imorgon.