är det någon uppe på sjukhuset som ska göra mig förbannad eller besviken. Igår vad det dags igen. Vi hade ultraljud. Tyvärr visade det sig att gubben som jag brukar gå hos har semester så vi fick en annan. Har haft denna gubbe innan och gillade honom verkligen inte. Men men... vad gör man? Gubben är helt seg och verkar inte ha någon som helst respekt för sina patienter. Alla värden och mått var väl OK. Pyret vägde lite ner än 3100 gram. 600 gram mer är beräknat och 24% över. "Normalt" är +- 22%. Så barnet är lite stort. Men som sambon sa: det går inte riktigt att lita på den här läkaren. Vi har väldigt svårt att tro att han mätte rätt. Ska tillbaka på ett nytt ultraljud om 9 dagar. Får se vad som händer då....

Annars såg det väl ganska bra ut. Gjorde inga direkta ändringar. Vikten var 94,9 kg, sf 33 cm och blodtrycket 155/87. Hjärtljuden fick jag inte veta. Pyret hade dock fixerat sig. Det känns spännande. Fick också veta att diabetiker får inte gå mer än 40 veckor. Det innebär att jag kommer att få mitt lilla pyre senast den 6 sep. Skönt att få ett slutmål som inte kan överskridas. Skulle ultraljudet nästa gång visa att barnet har gått upp ännu mer så ska det diskuteras igångsättning. Och då blir det inte Eksjö utan Jönköping som gäller. Så om det inte kommer igång inom två veckor så gör det det garanterat någon gång under de nästa två veckorna....   

Efter sjukhuset så var vi och hämtade barnvagnen. Den är jättefin. Hade dock lite problem innan vi kom på hur vi skulle få in den i bilen. Men plockar man bara bort liggdelen från chassit så går allt ner. Så det löser sig nog. Men så här fin är den:

Nu får pyret komma!!!!!!

Nu så. Nu så känner jag mig ganska redo. Idag var jag och köpte mina första barnartiklar i form av blöjor, amningskupor, bindor och tvättlappar. Nu får bebis komma om han/hon vill. Fast ändå inte. Jag har inte ens börjat med ommålningen av pyrets sovrum. Får nog lägga i en växel imorgon. Skötbordet är inte heller ihopmonterat. Vill ju inte göra det förrän jag vet att jag är på gång med rummet. Men denna veckan blir det att sätta fart. Funderar på att hämta barnvagnen i veckan med. Faktiskt sambons idé. Det är konstigt. Varje gång sambon kommer med något förslag när det gäller pyret så blir jag förvånad. Visst vet jag att han längtar lika mycket som jag. Men han pratar så sällan om vad som behövs göras och skaffas. Fast jag måste säga att han har blivit piggare på det på senare tid. Han känner väl att det börjar dra ihop sig.

Dem senaste dagarna har jag mått så himla dåligt. Efter lunch så hinner det inte gå en timme innan jag mår illa. Idag var jag nära att kasta upp. Men en nektarin rådde bot på det. Åkte iväg en sväng och sen blev det lunch igen. Mådde åter dåligt innan jag fick i mig lunchen. Så det blev soffan efter lunch medan sambon kte iväg och spelade golf. Men sen har jag mått bra resten av dagen. Jag har lite värk i ljumskarna och underlivet. Magen kan bli hård några sekunder. Förvärkar???? Vill egentligen inte uttala ordet för då känns det som om det kommer att försvinna. Håller dock tummarna för att det snart är dags. Vill ha mitt lilla pyre.

Ultraljud imorgon och läkarbesök. Lovar att återkomma med vad idioten till läkare har att säga denna gången......  

Usch, nu är det inte kul att gå till läkaren längre. För två veckor sen så var jag ju så besviken på läkaren för att han inte kunde ta upp det där med McDonald's med mig direkt utan fick dietisten att ringa. Nu var det samma visa igen, nästan, i måndags. Denna läkaren pratar visserligen med mig direkt, men varför klagar de så mycket för. Det kan inte bara bero på hur jag äter, hur blodsockret blir. Jag var så arg när jag kom hem från sjukan i måndags. Ja, jag vet att kräm inte är det nyttigaste. Men här har jag hittat något som fungerar i värmen och som gör att jag får i mig mellanmål. Alltså, läkaren frågade om jag åt för många mellanmål. Samtidigt vill han att jag ska äta kraftigare mellanmål. Men hur sugen är man egentligen på smörgåsar efter 5-6 månader? Är det inte bra att jag försöker hitta alternativ??...... Aaaaahhhhh!!!!   

Ja ja, värderna var väl så där. Fick svar på mitt långtidsvärde. Hade höjt det från 5,6 till 5,8. Läkaren sa att det inte var så farligt. Men det var ju inte det ultimata heller. SF-måttet måste ha varit helt fel, för jag tror att hon fick det till 32. Men det kan väl inte sjunka från 36 till 32 på en vecka? Eller?? CTG:n visade hjärtljud mellan 127-151. Pyret var riktigt livlig i måndags....   Vikten låg på 93,7. Misstänker att klädvalet gjorde en del. Det var ju ganska kallt i måndags så jag hade långbyxor. Jag skyller viktuppgången på dem.... Blodtrycket låg på 142/79 så jag tror inte att det är risk för havandeskapsförgiftning. Skönt!

Barnmorskan ringde på eftermiddagen sen efter besöket. De ville ändra min ultraljudstid. Och det är ju inga problem. Så på måndag redan ska jag titta på Pyret igen. Jag hoppas verkligen att han/hon inte har gått upp så mycket sen sist. I måndags låg han/hon med huvudet neråt. Jag har haft ett himla trycker mot underlivet de senaste dagarna. Jag undrar om Pyret inte håller på att ställa in sig inför en fixering. Hoppas det.....

Insåg att jag inte hade noterat de två senaste mätresultaten från läkarbesöken. Så här kommer de lite snabbt:

                      12/7          19/7

Vikt                90,5                91,6

SF                  32                   36

Blodtryck       122/71             151/90

Hjärtljuden    114-142 (ctg)   130

Jag gillar inte den där höjningen på blodtrycket. Jag hoppas att det inte fortsätter. Jag misstänker att det i så fall kan visa på havandeskapsförgiftning. Och det är ju inte roligt.

Idag blir det ett nytt besök. Ska bli intressant. Tror att det blir ctg idag med. Sen får jag svaret på långtidsvärdet. Jag hoppas verkligen att det är bra. Det borde det vara. Håll tummarna!!   

Var på IKEA igår och handlade det sista. Nu har jag allt till Pyret. Det enda som saknas är blöjor och napp. Men det är ju inte så svårt. Känner mig färdig nu faktiskt. Har dock inte hämtat barnvagnen än. Men det känns inte som om det är det absolut viktigaste heller. Sen saknas det lite till mig med, som amningskupor och amningsnapp t.ex Men det är också sånt som kan fixas snabbt i veckan om det skulle behövas. Jag vet ju hur jag ligger till efter läkarbesöket idag.

Den 9 aug blir det nytt ultraljud och den 10 aug blir det en ny magbild!! 

Alltså, snacka m att man måste ha ett ganska starkt psyke när man är gravid. I onsdags var jag skitnervös för att Pyret inte rörde sig som vanligt. Igår var det full rulle igen. När jag sjunker för lågt i blodsockret innan maten så blir jag så himla illamående så att jag knappt får i mig någon mat. Hände två gånger igår. Efter lunch, när jag väl hade tvingat i mig den, så var jag tvungen att lägga mig en timme framför tv:n innan jag kunde förmå mig att göra någonting. Sen mådde jag bra några timmar. Tills vi skulle äta middag. Låg lågt och mådde så himla illa. Fick i mig lite mat och 3(!) glas med mjölk. Mådde ännu sämre efter maten och trodde att nu skulle jag spy när som helst. Det klarade sig. Men jag var helt slut efteråt. Var hos grannarna och känner mig som tur är ganska hemma hos dem, så jag dök ner i soffan och lyfte inte ett finger resten av kvällen. Magen var i uppror hela kvällen och med tanke på mitt inlägg i onsdags så trodde jag verkligen att det var dags när som helst. Man har ju hört om hur man kan bli dålig i magen precis innan det är dags. Men när jag kom hem så fick jag bevis på att det var det inte.

Idag känner jag att jag har lite mer energi och jag hoppas att det kommer att hålla i sig. Jag orkar inte gå och må dåligt hela dagarna.

Till sist. Typiskt att när man väl har fått en stor mage som ingen kan missta för att inte vara en gravidmage, så sjunker den och blir lika ful som innan. Varför????

Är van att Pyret är ganska aktivt på morgonen när jag vaknar. Idag hände ingenting. Försökte putta på honom/henne för att få liv i bebis, men det fungerade inte. Drack kallt vatten till lunch, men det fungerade inte heller och inte en glass senare på dagen heller. F*n vad nervös man bli. Åkte iväg och spelade långgolf. Inte så smidigt med en stor mage i vägen. Men efter ett par hål så kände jag äntligen en spark. Och så blev det lugnt igen. Fick en ordentlig spark vid middagstid. Och nu på kvällen när jag har legat framför tv:n så har det rört sig lite mer. Skönt!!    Blev ju jätteorolig där ett tag. Men jag funderar på om han/hon kanske har fixerat sig. Har haft ett tryck på revbenen på höger sida innan, trots att barnet har legat på tvären. Det trycket har jag inte känt idag. Så frågan är om bebis kan ha sjunkit ner och fixerat sig. Om det är därför som jag inte känner lika mycket aktivitet som innan. Om det nu skulle vara så, är det långt kvar då???? Man kanske skulle packa den där BB-väskan. Kan ju vara dumt att inte vara förberedd.

Helgen gick väl så där. Vaknade på lördagen med ett blodsocker på 2,7. Det var väl inte så bra. Fick inget direkt bra utgångsläge för kvällen, men det gick som det gick.

Söndag: Åkte hem till stan igen. Sambon fick ett samtal på kvällen. Svägerskan fick en dotter på söndagskvällen. I vecka 33. En lite Ayla. Hon gick en vecka längre med denna än med sin tidigare tjej. Men Ayla verkade må bra och behövde inte ligga i kuvös.

Måndag: På måndagen var det då dags igen för läkarebesök. Trodde att det gick ganska bra. Är ju så himla ärlig så jag berättar för läkaren vad jag har kommit fram till när det gäller t.ex måltider på McDonald's. Visade också vart i veckan som jag har ätit på restaurangen. Åkte hem i frid och fröjd efter att ha gjort CTG och tagit andra mått och så. När jag sitter i bilen hem ringer dietisten. Hon säger att läkaren är orolig för att jag äter för mycket på McD. Tja, det hade blivit lite för många gånger just den senaste helgen. Det blir ju lätt så när man sitter och åker långvägar med bilen. Men jag äter ju inte det fetaste (pommes) sa jag. Jag vet att det inte är det nyttigaste att äta, men vad gör man. Jag har nog med att se till att jag äter var 2-3 timme. Och jag äter ju inte på McD tre gånger varje vecka. Det hade råkat bli så denna veckan. Åh, jag blev så arg. Mest för att läkaren inte kunde ta det med mig på en gång. Han var tvungen att prata med dietisten. Ahhhh, vill bara skrika rakt ut.

Tisdag - Torsdag: Resten av veckan gick väl så där. Tycker jag har pendlat mycket i sockret. Var i Smögen med gannarna. Var lite osäker på hur det skulle bli att ligga i tält med en stor magen. Men det var inga problem. Sov jätteskönt och hade inga problem att ta mig in och ut ur tältet. Det var inget direkt badväder så det behövde jag inte oroa mig för om jag skulle våga.

Fredag: Var det äntligen dags för ultraljud. Pyret hade växt jättemycket. Han/hon höll sin kurva men från att ha varit 50 gram under beräknat så låg vikten helt plötsligt 200 g över. Men läkaren var inte orolig så då tänker inte jag vara det heller. Efter det besöket åkte vi till svägerskan och hälsade på Ayla. Det visade sig att hon vägde lika mycket som våran och var ett par centimeter längre. Det var lite konstigt att se. Precis så stor som Ayla var, var vårt Pyret.

Lördag - Söndag: En lugn helg har det varit sen. En 40-årsfest och sen en skön avslappnad söndag.

Avslutar inlägget med en ny magbild:

Känner verkligen det nu. Usch, magen är ju bara i vägen. Det är jobbigt att resa på sig och böja sig framåt. Det börjar bli tungt att vända på sig i sängen med. Nej! Jag ska inte klaga. Jag har ju trots allt bara 2 månader kvar. Inte kan jag börja klaga nu....   

Det börjar bli trångt inne i magen nu. Pyret rör sig mindre. Jag kan fortfarande känna att det är aktivitet ibland, men det har blivit svårare för sambon att känna något och det är så tråkigt. Sen är ungen en riktig retsticka. Han kan sparka till ett par gånger ganska rejält, men så fort sambon lägger dit sin hand så slutar han/hon. Så himla irriterande.

Barnmorska ringde igår och meddelade att läkaren hade fått förhinder på måndag, så nu får jag inte göra ultraljud då. Tråkigt! Fick en ny tid på fredagen istället. Det är väl OK. Inte så långt däremellan. Men ändå, man hade ju sett fram emot det på måndag.

I helgen blir det en tur till mamma. Ska träffa mina bröder med. Det ska bli kul. Har inte sett dem sen i april och på mig har det ju hänt lite. Det blir dock en kamp med diabetesen. Det är ju ganska lätt att man slarvar när man är iväg. Men eftersom jag har legat så bra denna veckan så måste jag verkligen försöka sköta mig lika bra där upp. Håll tummarna!!