Jag vill inte på läkarbesök imorgon. Han kommer inte bli nöjd, den dumma läkaren. Jag tycker att jag har legat ganska bra denna veckan (visst, jag har legat bättre) om jag kollar på värdena. Men kollar man på diagrammen, vilket han kommer att göra, så ser det hemskt ut. Det hoppar och far.... Men han skulle bara våga sjukskriva mig igen. Det vägrar jag gå med på.

Annars mår jag bra. Har ju lite svårt för att gå i jeans längre perioder just nu och jag håller tummarna att jag kommer att kunna ha mina jeans och arbetsbyxor tills jag får lön i alla fall. Sen är det nog två - tre mammabyxor som står på inköpslistan. Den 27:e har jag gått 12 veckor så då känns det lite bättre att börja köpa lite sådana saker.

Nej, imorgon blir det nya tag. Har slarvat (eller egentligen inte, jag har prövat) en hel del i helgen. Så nu är det hård disciplin som gäller. Får inte höja mitt HbA1c igen.

Ja, jag känner att det har blivit lite mycket diabetes i de senaste inläggen. Men hur mår bebben då? Bra hoppas jag. Jag vet ju inte. Tycker att alla symtomer som man läser om på nätet stämmer ganska bra med den veckan jag är i. Illamåendet har avtagit lite. Nu äter jag bara en tablett på morgonen. Den kommer jag inte sluta med förrän jag slutar må illa på morgonen. Brösten, eller rättare sagt bröstvårtorna, ömmar. Har behövt knäppa upp knappen på jobbyxorna nu om jag sitter för länge. Så länge jag står så kan jag ha den knäppt   . Har lite kännigar nere vid bäckenbenet och det gör fruktansvärt ont när jag nyser eller hostar. Men det är inget som man inte kan leva med. Imorgon går jag in i vecka 11 och sen är det bara två veckor kvar tills den första trimestern är över och därmed den största risken för missfall. Känner inte längre några begär efter att få tala om det för folk. De närmaste och mina vänner som jag umgås mest med vet om det, lika så en del arbetskamrater. Och det är skönt. Det innebär att jag kan prata med en del på jobbet, vilket gör det lättare att hålla tyst inför andra.

Måste ändå lägga till lite om diabetesen med. Är ju ledig idag med. Men idag är jag ganska säker på att jag inte behöver ändra basdosen på pumpen. Eventuellt behöver jag lite extra insulin till måltiderna, men det är ju helt OK. Hade en känning i går kväll. Låg på 12 i morse kl 6, vilket inte var oväntat. Tog 2 E och somnade om. Klockan halv 10 sen så låg jag på 8. Så jag anser att jag gjorde helt rätt. Och eftersom jag började dagen på den nivån, så har jag lyckats hålla mig där. Det känns jätteskönt!!

Jo, men det gick ganska bra. Låg högt på morgonen (13), men fick ner det till 6,8 till kl halv elva och då var det dags för lunch. Åt Pyttipanna, som jag inte har gjort sen jag fick veta att jag är gravid. Det är ju ganska mycket potatis (=kolhydrater) i så ad jag skulle ta för insulindos var lite knepigt. 6 eller 8, 6 eller 8.... Det blev 7 E. Två timmar senare låg jag på 4,6 (helt godkänt) och tog inget insulin till äpplet jag åt då. Vid halv tre låg jag på 4,1. Alltså gjorde jag rätt som inte tog något insulin till frukten, men det kändes konstigt.

7,4 till middag. 8,9 till kvällmål och 9,1 vid nattgående. Helt OK. Nattvärdet var 10,0 och morgonvärdet 7,6. I det stora hela är jag riktigt nöjd med senare delen av onsdagen i alla fall.  På jobbet så satt jag i kassan de 2,5 första timmarna, sedan efter lunch så stod jag på två andra stationer som kagn vara lite stressiga eftersom jag (oftast) är själv där. Men denna onsdagen var vi nog någon extra i personalen för jag hade sällskap i stort sett hela tiden och det blev aldrig stressigt. Sen så hade jag hela tiden i bakhuvudet att jag inte skulle stressa. Vissa saker fick ta lite tid. Det få kunden tåla.  

Japp, idag har man varit ledig. Och sen har värden varit därefter med. Jag låg ganska högt hela förmiddagen. Började på 9 och sen vid halv fyra var jag uppe på 12. Med lite svängningar upp och ner. Men sen, efter fyra, så sjönk det. Nu till middagen låg jag på 6.

Nu är frågan, låg jag högt hela morgonen på grund av för liten basdos på pumpen eller kan det ha varit en sen rekyl på känningen i går kväll? Nu fuskade jag lite efter lunch och åt en biskvi till mellanmål istället för en frukt. Tog 10 E till den och gick upp från 11,9 till 12,8. Hade jag legat lägre hade denna höjning varit godkänd. Men men... jag hade ju legat lite högt hela förmiddagen så det var ju inte bara den som ställde till det.

Jobbar förmiddag i morgon så det ska bli intressant och se hur jag ligger då.

Ja, då var läkarbesöket avklarat. Det gick ganska bra. Det var den snälla doktorn och han är härlig. Han kan man skoja lite med. Han frågade hur jag hade fått ner ett värde på 13 till 4. Jag sa som det var; Jag hade tagit 14 E till ett päron. Han bara skrattade. Det var väl inte så bra i för sig, men jag tror att han blev lite överrumplad.    Annars tyckte alla att HbA1c var jättebra. Så jag ska nog lyssna på dem. Bara att fortsätta jobba på. De andra värderna var 86,0 kg i vikt och 129/85 i blodtryck. Så nu går jag tillbaka till jobbet idag och hoppas att värderna blir lite bättre. Annars är det ändringar i insulinet som måste göras och då skulle man kunna säga att smekmånaden var över....

Finurlig rubrik va?!?!   

Ja, imorgon är det måndag och det innebär ett nytt läkarbesök. Usch, jag både bävar och hoppas inför detta. Bävar för att det är den snälla doktorn. Är det han så kan jag inte skälla på honom eller visa mina otroligt dåliga värden med triumf. Är det den dumma doktorn (som sjukskrev mig) så ska jag minsann visa honom hur illa denna sjukskrivning var. Jag har aldrig varit så här deprimerad. Och värderna har ju varit ännu sämre sen innan. Eftersom jag har varit sjukskriven så har jag ju inte gjort någonting. Det brukar man ju inte göra när man är sjukskriven och är sjuk. Så de gamla riktvärderna (som jag fick av den snälla doktorn) har ju inte fungerat denna veckan. Jag har fått ta sjukt mycket mer insulin.

Men ja jag vet. Han sjukskrev mig för mitt och barnets skull. Och genom att "trotsa" läkaren med min attityd är kanske lite dumt. Det är ju bara jag och barnet som mår illa av det. Men jag tycker fortfarande att det är fel. Jag mådde ju så bra innan. Värderna var fyffsade och trots att jag hade några känningar i veckan så var det betydligt mycket bättre än veckorna innan när jag kunde ha flera känningar om dagen.

Så nästa vecka tänker jag gå tillbaka till jobbet. Oavsett vad läkaren säger. Är det något jag har kommit fram till denna veckan så är det att jag gillar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater.

Ringde till sjuksyrran idag för att kolla vad hag hade för HbA1c-värde i måndags. För fyra veckor sen låg det på 7,3..... Denna gången låg det på 6,2. FAN, rent ut sagt. Vilken tur att jag ringde. Nu kan jag gråta över det här resultatet och så slipper jag göra det inför läkaren på måndag.

Han kommer ju inte bli nöjd. Jag är nöjd (på sätt och vis). Jag har aldrig legat så här lågt. Detta är egentligen en bedrift av mig. Men det kommer inte räcka. Fan ta läkaren om han sjukskriver mig mera. Jag vägrar!!!!!!!!!!!!

Men hur fan ska jag göra för att sänka det mer??? Sluta äta eller?? Det går ju inte. Jag kan inte äta mer rätt..... När fan ska jag få njuta av att vara gavid???????????

Nej, inte jag. Men en som jag känner har precis fått det. Inte roligt. Hon hade gått halva tiden och många frågor om varför kommer upp. Men jag har en del teorier. Hon röker, är 35+ och när hon säger att hon tar det lugnt så menar hon att istället för att ha lyft 10 kartonger så har hon bara lyft 5 kartonger. Hon kan helt enkelt inte ta det lugnt. Men jag är självklart ledsen för deras skull. Som jag sa till min sambo; nu får de försöka glädja sig i att de har varandra och deras lilla son på 1 år. Kan vara svårt, förstår det, men killen hade sagt så själv så jag hoppas att de fixar det.

Så hur ska jag bete mig nu då? Nu träffar jag inte dem så där jättemycket, men ändå. Jag är i min första gravditet och är jätteglad för den. Jag vill ju inte vara mindre glad bara för att de inte gick hela vägen. Ett problem är, och nu ska jag vara brutalt ärlig, det är att jag kände att nu kan jag vara gravid utan att behöva jämföra med hennes hela tiden och höra hennes dråpliga (utan mening antar jag) åsikter. Är jag taskig när jag säger så? Jag är ju ledsen för deras del, men jag kan ju inte förneka att jag känner det andra med.

Så, till något annat. Är inne på min tredje dag som sjukskriven. Det går väl hyfsat. Jag har mina svängningar i blodsockret så läkaren kommer nog inte att ha bevisat någonting efter denna vecka. Jag tror däremot att jag har kommit på problemet. Jag har svårt att ta rätt insulindos till maten. Det är inte så att jag inte vet att jag ska ta insulin, men jag har svårt att ta rätt. Ibland tar jag för mycket och ibland tar jag för lite. Men det är SKITSVÅRT! Ena dagen kanske 6 E räcker till en viss maträtt och sen nästa dag så måste jag ta 8 E. Hade jag ätit samma mat varje dag så kanske jag hade listat ut det en vacker dag. Men nu gör man ju inte det, utan man vill ju ha lite variation. Jaja, ska bli intressant och se vad läkaren säger. Tyvärr är det förmodligen den bra läkaren nästa vecka. Tyvärr i den mening att jag inte kan kontra med mina värden för den dåliga läkaren. Den bra läkaren lyssnar ju på vad jag har att säga och låter mig förklara hur jag har gjort och tänkt.  Jaja, den dagen den sorgen....