Igår ville jag verkligen inte åka till läkaren. Har ju varit borta i helgen och haft ganska dåliga värden tycker jag. Jag ville verkligen inte visa dem för honom. Allt gick bra till att börja med. Tog lite prover (blodtryck och vikt) och sen var det dags att prata med läkaren. Det gick bra till en början, men sen brast det. Började gråta och bara det är ju lite pinsamt. Men han frågade bara om det var jobbigt. Och jag sa som det var; att ja, det är skitjobbigt. Jag gör allt jag kan, men ändå kan jag inte få bra värden. De sa återigen att mitt HbA1c såg ju bra ut. Men jag tror ju att jag har höjt det igen med tanke på hur jag har legat de senaste veckorna. Jag ska ta provet nästa vecka så vi får väl se hur det går.

Han hade inga svar på varför jag inte hade behövt någon måltidsdos förra veckan. Däremot tror han att jag vid vissa tillfällen skulle ha tagit en dos i alla fall, trots mitt värde.

Blodtrycket var 140/79 och vikten 89,6. Läkaren var lite orolig att jag åt mer än vad jag behövde. Att jag åt bara för att jag har blivit tillsagd att äta varannan timme, fast jag kanske inte behöver det för blodsockrets skull. Ja, hur ska jag kunna veta det. Det är han som är läkaren. Säger dietisten att jag ska äta varannan timme för att få ett jämnt blodsocker så göra jag ju det. Och nu säger läkaren att jag kanske äter för ofta. Det jobbigaste med de här besöken är nog att man hela tiden får olika direktiv från olika personer. Nästa vecka träffar jag den dumma läkaren och han kommer att säga någonting helt annat.

Hade inskrivning i går med. Fick med mig lite litteratur hem som jag ska läsa. Men jag vet itne om jag har någon lust. Just nu känner jag mig inte precis speciellt gravid. Bara sjuk.