Ja, jag känner att det har blivit lite mycket diabetes i de senaste inläggen. Men hur mår bebben då? Bra hoppas jag. Jag vet ju inte. Tycker att alla symtomer som man läser om på nätet stämmer ganska bra med den veckan jag är i. Illamåendet har avtagit lite. Nu äter jag bara en tablett på morgonen. Den kommer jag inte sluta med förrän jag slutar må illa på morgonen. Brösten, eller rättare sagt bröstvårtorna, ömmar. Har behövt knäppa upp knappen på jobbyxorna nu om jag sitter för länge. Så länge jag står så kan jag ha den knäppt   . Har lite kännigar nere vid bäckenbenet och det gör fruktansvärt ont när jag nyser eller hostar. Men det är inget som man inte kan leva med. Imorgon går jag in i vecka 11 och sen är det bara två veckor kvar tills den första trimestern är över och därmed den största risken för missfall. Känner inte längre några begär efter att få tala om det för folk. De närmaste och mina vänner som jag umgås mest med vet om det, lika så en del arbetskamrater. Och det är skönt. Det innebär att jag kan prata med en del på jobbet, vilket gör det lättare att hålla tyst inför andra.

Måste ändå lägga till lite om diabetesen med. Är ju ledig idag med. Men idag är jag ganska säker på att jag inte behöver ändra basdosen på pumpen. Eventuellt behöver jag lite extra insulin till måltiderna, men det är ju helt OK. Hade en känning i går kväll. Låg på 12 i morse kl 6, vilket inte var oväntat. Tog 2 E och somnade om. Klockan halv 10 sen så låg jag på 8. Så jag anser att jag gjorde helt rätt. Och eftersom jag började dagen på den nivån, så har jag lyckats hålla mig där. Det känns jätteskönt!!