Nej, inte jag. Men en som jag känner har precis fått det. Inte roligt. Hon hade gått halva tiden och många frågor om varför kommer upp. Men jag har en del teorier. Hon röker, är 35+ och när hon säger att hon tar det lugnt så menar hon att istället för att ha lyft 10 kartonger så har hon bara lyft 5 kartonger. Hon kan helt enkelt inte ta det lugnt. Men jag är självklart ledsen för deras skull. Som jag sa till min sambo; nu får de försöka glädja sig i att de har varandra och deras lilla son på 1 år. Kan vara svårt, förstår det, men killen hade sagt så själv så jag hoppas att de fixar det.

Så hur ska jag bete mig nu då? Nu träffar jag inte dem så där jättemycket, men ändå. Jag är i min första gravditet och är jätteglad för den. Jag vill ju inte vara mindre glad bara för att de inte gick hela vägen. Ett problem är, och nu ska jag vara brutalt ärlig, det är att jag kände att nu kan jag vara gravid utan att behöva jämföra med hennes hela tiden och höra hennes dråpliga (utan mening antar jag) åsikter. Är jag taskig när jag säger så? Jag är ju ledsen för deras del, men jag kan ju inte förneka att jag känner det andra med.

Så, till något annat. Är inne på min tredje dag som sjukskriven. Det går väl hyfsat. Jag har mina svängningar i blodsockret så läkaren kommer nog inte att ha bevisat någonting efter denna vecka. Jag tror däremot att jag har kommit på problemet. Jag har svårt att ta rätt insulindos till maten. Det är inte så att jag inte vet att jag ska ta insulin, men jag har svårt att ta rätt. Ibland tar jag för mycket och ibland tar jag för lite. Men det är SKITSVÅRT! Ena dagen kanske 6 E räcker till en viss maträtt och sen nästa dag så måste jag ta 8 E. Hade jag ätit samma mat varje dag så kanske jag hade listat ut det en vacker dag. Men nu gör man ju inte det, utan man vill ju ha lite variation. Jaja, ska bli intressant och se vad läkaren säger. Tyvärr är det förmodligen den bra läkaren nästa vecka. Tyvärr i den mening att jag inte kan kontra med mina värden för den dåliga läkaren. Den bra läkaren lyssnar ju på vad jag har att säga och låter mig förklara hur jag har gjort och tänkt.  Jaja, den dagen den sorgen....