Japp, har varit på ultraljud. Det var lite läskigt. Fick en läskig läkare. Tystlåten och ja, underlig. Men men... vi fick se lilla pyret. F*n vad häftigt det är. Fick se ansiktet i närbild och man såg ögon, näsa och mun. Han tittade på hjärtat och det var lite läskigt. Han tittade ganska länge och i olika vinklar utan att säga vad det var han tittade efter. Så ett tag trodde man att det var något fel. Men det var det inte. Han förklarade sen att han hade letat efter de stor blodkärlen som går till hjärtat. Men pga av allt mitt underhudsfett (ja, jag vet att jag är fet) så var det svårt att få en bra bild. Så jag ska tillbaka i (grav)vecka 24 igen och kolla. Kul med ett ultraljud till   

Annars så hände det inte mycket mer. Fick veta att jag hade moderkakan(?) i bakvägg. Och jag antar att det kan förklara varför jag tycker att jag inte har fått någon mage och att jag än så länge inte har känt något konkret av sparkarna. Fast jag fick för mig att kände något sen när jag kom hem. Lite på sida och lite längre mot ryggen. Men om jag har moderkakan i bakvägg så kanske det är där jag ska känna dem....

Men trots att jag har sett bebisen flera gånger nu så har jag ändå svårt att förstå att jag är med barn. Det känns i verkligt än. När folk säger "Grattis, du är gravid" så känns det som om att "Ja, tack, eller.... Ja". Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Det känns ungefär som om man går och längtar efter en resa man ska göra, men när den är gjord så är det tillbaka till vardagen som gäller igen. Nej, bli inte orolig nu, jag vet att inget kommer att bli som förut. Men låt mig återkomma när jag har känt av sparkar ordentligt. Då kommer jag nog inte ha samma inställning.....