Det är inget roligt längre. Får in i vecka 17 imorgon och det syns ingenting. En arbetskamrat sa att det började synas lite nu, men jag tror inte hon har tänkt på att jag är ganska tjock i vanliga fall med. Och ja jag vet, magen kommer. Men det är svårt att gå och tänka att "jag är gravid" när det varken syns eller känns. Ibland får jag för mig att jag har inbillat mig allting. Folk frågar; "Hur mår ni två?" "Ja, jag mår bra, men hur den där inne mår det vet jag inte," svarar jag för jag känner ju ingenting, Byxor passar fortfarnade och jag har inga svårigheter med att böja mig ner. Ingenting är jobbigt.

Ja, jag vet, jag ska inte klaga. Andra som har alla de där besvären som jag efterlyser skule nog avundas mig. Men kunde jag inte få ha mått piss denna graviditet så kunde jag få ha en lätt nästa gång. Då had ejag nog uppskattat det mer. Jag vill känna mig gravid!!!!

Häromdagen fick jag för mig att jag hade fått missfall. Just pga att jag inget kände. Men vad jag fattar det som så följs alla missfall av blödningar och jag har inte haft en enda. Inte ens de där "vanliga" som man har i början när allt ska sätta sig.

Gud, vad jag klagar. Ska tll läkaren idag. Vill inte. Barnmorskorna går bra, men jag vill inte träffa läkaren. Jag är så trött på alla deras ordinationer som aldrig är de samma. Blä!!!