Alltså, snacka m att man måste ha ett ganska starkt psyke när man är gravid. I onsdags var jag skitnervös för att Pyret inte rörde sig som vanligt. Igår var det full rulle igen. När jag sjunker för lågt i blodsockret innan maten så blir jag så himla illamående så att jag knappt får i mig någon mat. Hände två gånger igår. Efter lunch, när jag väl hade tvingat i mig den, så var jag tvungen att lägga mig en timme framför tv:n innan jag kunde förmå mig att göra någonting. Sen mådde jag bra några timmar. Tills vi skulle äta middag. Låg lågt och mådde så himla illa. Fick i mig lite mat och 3(!) glas med mjölk. Mådde ännu sämre efter maten och trodde att nu skulle jag spy när som helst. Det klarade sig. Men jag var helt slut efteråt. Var hos grannarna och känner mig som tur är ganska hemma hos dem, så jag dök ner i soffan och lyfte inte ett finger resten av kvällen. Magen var i uppror hela kvällen och med tanke på mitt inlägg i onsdags så trodde jag verkligen att det var dags när som helst. Man har ju hört om hur man kan bli dålig i magen precis innan det är dags. Men när jag kom hem så fick jag bevis på att det var det inte.

Idag känner jag att jag har lite mer energi och jag hoppas att det kommer att hålla i sig. Jag orkar inte gå och må dåligt hela dagarna.

Till sist. Typiskt att när man väl har fått en stor mage som ingen kan missta för att inte vara en gravidmage, så sjunker den och blir lika ful som innan. Varför????