Åh, idag var det riktigt roligt att åka till MVC. Hade sambon med mig och bara det gör det lite mer uthärdigt. Träffade en annan läkare idag och han var mycket trevligare. Pratade mer med mig och lyssnade på vad JAG hade och säga. Sen är ju sambon duktig på att göra sig hörd. Åh, jag är så tacksam för att han var med. Bara att slippa sitta där själv är så himla skönt. Medan vi satt och väntade på gynekologen så satt vi och kollade på tv i en soffa och det var så skönt att kunna krypa intill honom och känna hans stöd.

Värderna var sådana: vikt 87,1 (ingen uppgång) och blodtrycker 144/85. Det sista kändes väl lite högt, men om de inte säger något så antar jag att det inte var så farligt. 

Fick sätta en sensor som kollar BS med jömna mellanrum. Det har väl gott bra så jag ska völ inta klaga än.

Så gjorde ett nytt ultraljud för att se om det gick att se om det fanns en lite krabat där inne eller inte. Och det gjorde det. En liten en på 1,2 cm. Det är inte stort det. Datorn (vilken häftig maskin egentligen) räknade ut att jag var i vecka 6+2.  Jag hoppades på det men trodde nog att jag bara skulle bara i vecka 4. Härligt!!! Det bästa är att det bara är 6 vekor kvar tills de tre första månaderna är förbi. Det sämsta är att barnet kommer i början av september istället för i slutet. Vi har redan 3 födelsedagar i början. Men men... det är sånt som händer. Huvudsaken är att det är friskt och än så länge var det jättebra.

Gud så härligt det var att få hela saken bekräftad. Det har på något sätt inte känts verkligt än. Men nu när man har sätt knytet så kan man liksom inte förneka det längre. Aaaahhh... nu ska jag fösöka att njuta så mycket jag kan. Men först måste jag köpa tabletter mor illamåendet...