Var åter på ett läkarbesök igår. Hade med mig sambon denna gången då vi skulle på ultraljud efteråt. I söndags hade jag ångest inför besöket. Låg i sängen hela dagen och bara grät. Stackars sambon visste inte vad han skulle göra. Framåt kvällen mådde jag lite bättre.

Besöket var konstigt. Det ar kaos på avdelningen och inget var som det brukar. Men de hade inst så mycket att säga. Vi höjde lite doser, men annars så var det väl OK. Ska ta blodprov nästa vecka så då får jag veta vad långtidsvärdet ligger på.

Vikten var 89,4, blodtrycket 137/88 och bebisens hjärtljud låg på ungeför 144. Så alla dessa värden var ju OK. Det jag inte gillar är att jag inte går upp i vikt. Men så länge de inte säger något så litar jag på att det är OK.

Gjorde som sagt ultraljud med. Och för att citera sambon: "Det har hänt en hel del sen sist". Jo tack, det var ju sex veckor sen sist. Läkaren var jättebra. Han visade precis allt som han kunde se. Vi fick se bland annat blodflödet i navelsträngen. Ärligt talat så fattade jag bara hälften av vad jag såg, men det var coolt ändå.    Vi fick se när bebis spottade ut fostervatten och det var nog det häftigaste jag har sett.  Måste även beskriva ett meningsutbyte mellan sambon, mig och läkaren.

   Sambon: "Kan du se vilket kön det är?"

   Jag (snabbt): "Vi vill inte veta."

   Läkaren: "Eehh.... nej"

Det härdes så himla tydligt att han visst kunde se det, men han förklarade att eftersom vi inte ville veta så sa han nej. Han mätte alla olika vinklar på bebis coh efter undersökningen fick vi veta vad det var. Alla mått var under medel, men inte med för stor avvikelse. Och det är ju skönt. Enligt hans mätningar så skulle jag vara i vecka 22+3 igår. Men han vägrade släppa hem mig innan jag hade fattat att jag inte fick räkna efter det. Utan det datumet som jag har fått för beräknad födelse står kvar. Och ja, jag fattar det. När vi åkte hem sen så sa jag till sambon att nu vet jag inte hur jag ska tänka. Är jag i vecka 23 eller i vecka 25. Vad som slog mig sen var att jag ska tolka det så här: Jag är i vecka 25 (24+0), men bebis har en storlek som om jag skulle vara i vecka 23 (22+4). Det måste ju stämma... eller??? Ja ja, det kan i så fatt förklara varför jag har en sån "liten" mage. Bild kommer i dagarn....

Idag blir det barnvagnsshopping. Dels på sambons initiativ   .  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det tog ett par dagar till innan vi fick åka hem. Dotterns värde var väl inte bättre på lördagen, men hon slapp att ligga under sollampan. På söndagen sen så hade hennes värde sjunkit. Inte så mycket som de hade velat men det gick ju ändå åt rätt hål...

Vi fick en perfekt liten dotter på 3130 g och 48 cm. Hon andades precis som hon skulle och sökte bröstet när hon lades dit. Vad mer kan man begära. Många timmar efter att dottern kom så kom beslutet att vi skulle upp på BB, vilket innebar att vi s...

- Varning för känsliga läsare - Herregud och fy fan. Vilken helg det blev. I lördags hann jag inte mer än att äta frukost så var det dags att åka ner till förlossningen. Där får jag snabbt träffa en läkare som går igenom allt lite snabbt och s...

Känns lite konstigt. Fick en jättekram av "mattanten" och lovade komma upp och visa en bild på bebisen sen innan vi åker hem. Hon har varit så go. All personal har varit goa. Men imorgon smäller det. Fick prata med läkaren idag för att höra om hu...

Tänk vad lite besök kan göra. Igår hade jag besök av min bästa Bea och hennes yngste son. Tog mig en promenad ner till kiosken och köpte på mig lite godis och mötte upp Bea. Sen satt vi i säkert 3 timmar och pratade. Så himla gött. Var helt slut på e...