Låg och slötittade på tv idag när jag slogs av en tanke. All denna koll på BS och att äta rätt och vid rätt tidpunkt. Gör jag detta för min, barnets eller läkarens skull?? Jag vet ju (tror jag) att jag gör det för barnets skull. Men ibland när jag tar BS och ser att jag ligger en aningen högt (över 7, men under 10) så kan tanken  komma: "O, det här kommer inte läkaren gilla!" Men ska jag verkligen tänka så. Innan jag visste att jag var gravid tog jag ett värde under 10 som ett bra värde. Ja, det är ju det man har fått lära sig att allt under 10 är OK. Men nu vet jag att de vill att jag ska ligga under 7 hela tiden. Mellan 4 och 7. Får varken gå därunder eller däröver. Kan ni fatta hur svårt det är???

Och jag är rädd för att det kommer att bli svårare. Jag mår illa varenda gång jag ska äta. Jag är hungrig och sugen när maten står framför mig. Men så fort jag får maten i munnen så tjocknar det. Och det blir jättesvårt att tugga. Vissa saker går jättebra som fil, äpple och annan frukt. Men bröd är ett h*lvete (rent ut sagt).

Ikväll ska jag synda. Raggmunk med fläsk till middag och en liten Zoo-påse till kvällen.

Ja, jag har ångest inför läkarbesöket på måndag. Jag tycker ju att jag sköter mig bra. Jag äter ingenting sött, äter varannan timme och tar blodsocker hela tiden. Men jag har ändå en känsla av att de inte kommer att bli nöjda med mina kurvor. Och det är knäckande. Man kömpar och kämpar och ändå vet man att man kommer att få skit för det. Min sambo sa dock att jag var jätteduktig och jag tror honom. Han lever ju ändå med mig och ser vilka uppoffringar jag gör.

Igår låg jag hyfsat bra. Jag vaknade som sagt lite högt (12,1). Men det måste ju vara rekylen från natten. Fick ner det till 7,1 till lunch och två timmar senare till 5,3. Under kvällen sen var jag uppe på 9,8. Tog ett äpple till kvällsmål och lite insulin. Vaknade kl 3 inatt och låg på 2,9. Det var bara att palla sig upp och äta lite. Drog inte i mig så mycket som jag hade gjort natten innan. Nöjde mig med två smörgåsar, 1 glas mjölk och 1 glas sötad läsk. Blev lite förbannad när jag sen vaknade i morse på 13,2. Jag måste prata med dietisten om hur jag ska göra i dessa lägen. Vad och hur mycket ska jag äta för att häva känningen men inte gå upp så förbannat till morgonen?

Jag läste på en sida på internet om en tjej som hade skrivit dagbok äver sina känslor gällande graviditeten för att det inte bara skulle handla om hennes diabetes. Jag tänkte på det. Och jag känner att eftersom det är första gången som jag är gravid så handlar mycket om diabetesen. Andra grviditeten kommer jag nog kunna njuta mer av att vara gravid, men då vet jag ju hur allting fungerar. Jag tror att om jag släpper koncentrationen 1 sekund på min diabetes, då är jag rädd att det falerar.

Varför har jag då startat denna blogg?? Jo, jag tror att det kan hjälpa andra gravida diabetiker att få läsa om hur jag har haft och upplevt allt. (Men jag vet inte hur de ska hitta den   ) Men visst gör jag det även för min skull. Det kan vara kul att läsa om 10 månader...