Var ju på mitt andra läkarbesök i måndags. Och så här ser värdena ut just nu.

HbA1c       7,3

Blodtryck  125/70

Vikt           87,7

Helt OK. Det är bara att kämpa på. Fick beröm av dietisten. Har atit precis som jag ska och jag skriver dagbok över alla mina måltider med insulindoser och blocksockervärden. Men läkaren betedde sig som ett svin. Körde över mig totalt. Bestämde i prencip över huvudet på mig att jag ska sätta in en sensor som är kopplad till pumpen och som läser av blodsockret var 5:e minut. Jag har testat en sådan innan och jag gillade det verkligen inte. Men som min mamma sa. Jag får väl testa den 1 vecka och sen se vad dem säger. Vill de att jag ska fortsätta, men inte jag. Ja, då får den åka. Jag får väl ta tätare kontroller i så fall. Det gör inget. Inte just nu i alla fall. Jag kanske kan koppla in en sen när jag har tröttnat på att ta en massa stick i fingret.

Bjöd över grannarna på fika igår för att berätta att vi var gravida. Hade köpt en Almondy-tårta som jag garnerade med florsocker så att det stod "Vi ska ha barn" på den. De blev jätteglada. Det var kul. Låg på 3,7 i BS (blodsocker) innan vi fikade och dietisten har sagt att ligger jag där så ska jag inte behöva ta insulin till det jag äter. Jag tänkte att jag måste testa det. Och det funkade! Låg på 7,1 efter 2 timmar. Och efter ytterligare 1 timme låg jag på 6,5. Helt otroligt!

Så det var en lyckad kväll igår. Förutom att jag fick en ordentlig känning kl 2 på natten sen. Låg lite högt på morgonen idag, men vad ska man göra....? 

Japp, då var man gravid. Det är så nytt så att de inte ens vet hur långt jag är gången. Jag slutade med p-piller i oktober och efter det kom aldrig mensen igång. Första helgen i januari tog jag grav-test och det var positivt.

Att jag som diabetiker skulle bli ordentligt uppföljd, det visst jag. Men när det hela drog igång så blev jag ganska skärrad.

Ringde till Kvinnomottagningen på morgonen dagen efter att jag hade gjort testet. Trodde jag skulle upp och typ bekräfta graviditeten. Men nej, visade det plus så var det plus. "OK, men nu är det så att jag är diabetiker", sa jag. "Jaha, men då ska du ringa till förlossningen, De har en diabetesavdelning för gravida." Så då var det bara att ringa dit. De sa att jag skulle komma in samma dag klockan ett. Det var bara ett problem. Jag skulle jobba hela dagen. Så det var bara att ringa jobbet och kolla om jag kunde vara ledig. Som jag trodde så var det inga problem.

Som tur var sambon ledig så han kunde följa med på första besöket. Vi åker upp till sjukhuset och klockan ett visas vi in i ett rum. Där sitter det 5 personer. Hjälp!! Det kändes som om man satt i förhör. Vi fick träffa barnmorska, gynekolog, diabetessköterska, diabetesläkare och dietist. Vi tog prover, disskuterade mat för en som är både diabetiker och gravid. Och så gjorde de en ultraljudsundersökning för att se hur långt jag var gången. Men det var så tidigt så det syntes inget.

Omtumlade åkte vi hem igen och kände att nu är det skärpning som gäller. Inga sena eller förskjutna middagar, inga youhurtar till middag bara för att jag har en kvarts rast. Var tvungen att prata med chefen igen då jag hade fått veta att jag var tvungen att åka till sjukhuset varje måndag ett par månader framöver nu. Härligt!!

Så här sitter jag nu. Har varit på två besök. Ser ganska bra ut och det är bara att kämpa vidare... I 9 månader...